Krönika Emma Svanäng Jinnestål har tagit ett enormt steg för att tvätta rent distanssportens smutsiga byk. Lägg PK-tankarna åt sidan och låt fler agera, skriver krönikör Angelica Forsberg.

När till och med utövarna går ut och säger att de skäms för sin sport har det gått för långt. Jag pratar om distansritten. Denna otroligt omdebatterade sport som fått allt sämre rykte den senaste tiden.

Det pratas om systematiskt djurplågeri. Det pratas om hästar som dör till följd av intensiva lopp, dåligt vätskeintag och ignoranta ryttare.

Men är detta hela sanningen för sporten som sådan? Vi ska bryta ner det.

Senast för någon vecka sedan gick distansryttaren Emma Svanäng Jinnestål ut i medierna och sa att hon skäms för sin egen sport. Sin egen sport.

"Jag var på plats i Euston Park och det va bland det värsta jag sett. Speciellt ute på banan, sista slingan. Hur dom drev dessa robotifierade hästar i hastigheter man inte ens kan tänka sej. Och till följd av detta dog alltså en av dessa hästar, direkt efter målgång. Är man något så när smart kan man ju räkna ut med lilltån att mörkertalet av döda hästar, dom som dör efter en sån här vansinnesprestation men som dör dagarna efter fast ”i smyg”, är betydligt fler.. Mitt hjärta går sönder. Det här är inte ”min” sport", skriver Emma i ett offentligt inlägg på Facebook.

Hästen som dog tillhörde G7-länderna och var med i kringklasser kring EM.

Är det så det ska behöva vara?

Emma har tävlat distans i 15 år och brinner för sporten. Hennes hästar är, som för många andra, hennes liv, hennes vardag, hennes framtid och intresse. När de egna leden går ut och säger att de skäms för sin sport är det riktigt, riktigt, riktigt illa, menar jag. Emma som tävlat i många EM har valt att ta det mycket svåra och starka beslutet att bojotta VM. Anledningen? De deltagande G7-länderna – med det menas det internationella ridsportförbundet FEI:s grupp 7 som består av ett 20-tal länder där bland annat Förenade Arabemiraten ingår. Dessa länder är oerhört omdiskuterade inom sporten då de tenderar ha vidrig hållning gentemot sina djur, iallafall om man ska tro rapporter från en uppsjö av olika håll.

Ett beslut som Emmas är inte lätt att ta för en satsande elitryttare. VM är en milstolpe och ett mål för många ryttare. En dröm för många.

Men Emma tog beslutet. Hon satsar nu på EM enbart. Där är inte G7-länderna med. Hon är trött på att se vad hon sett hos de deltagande länderna. Ett mycket modigt beslut som borde ge en hel drös med "hattar av" i egna och andra ridsportsled.

Även Svenska ridsportförbundet har tidigare försökt att stoppa djurplågeriet inom G7 med en liknande bojkott. Man stoppade helt enkelt svenska ekipage från deltagande i tävlingar arrangerade av G7-länderna. Det tycks dock ha gett föga inverkan då tävlingarna, och dödsfallen, under ländernas flagg fortsätter – om än inte på hemmaplan. Det krävs mer. Personligen tror jag att det enda som kommer att hjälpa är en total utfrysning av problemländerna likt den Emma Svanäng Jinnestål utför just nu. Men på ett större plan. Först då blir det skillnad.

37-åriga Emmas insats är ett stort steg i rätt riktning. Om fler ryttare tar steget tror jag att en förändring kan ske. Men de stora resulaten ser vi först när fler länder hakar på. Fler ryttare och framförallt fler förbund! Det kanske inte är politiskt korrekt – men det är nödvändigt.

Låt sporten tvättas ren och låt de utövare, likt Emma Svanäng Jinnestål, som älskar sin sport och sina hästar kunna utöva sporten under de premisser som den förtjänar. För problemet är inte distansen i sig. Problemet är flata regler i andra länder. Regler som ger oförtjänt dåligt rykte för alla utövare, oavsett flaggan man rider under.

Emma Svanäng Jinnestål har satt bollen i rullning. Låt fler haka på. Låt distansritten få det uppsving sporten förtjänar.