Sleipner hade bestämt sig. Tre poäng och ett skifte i tabelltoppen var det enda som gällde innan ledigheten.

Vägen dit?

Ett aggressivt försvarsspel och massor av löpningar. Elva stora bultande hjärtan och elva järnviljor. Kutshi Moilo lyckades att mixa det hårda med känsla och finess och ägde första halvlek, med god hjälp av kärnkraftverket Alexander Radesjö. Phlip Özer (vilken match!) nicktouchade in 1–0 och det var Sleipners match i första halvlek.

Artikelbild

| Philip Özer visade upp ett skönt och spännande register.

Scenförändringen efter paus var total. I alla fall de första fem minuterna som enbart handlade om City som pressade på för en kvittering. Josef Massi for oroligt upp från bänken. Det hjälpte. Pang, pang så small det – bakom Richard Larsson. Sleipners lyckominut mynnade ut i att Daniel Källsholm och Peter Skoog dödade derbyt.

Riki Cakic försökte tappert att kriga in i det sista men var för självisk, men framför allt för ensam. Det räckte bra till en sen reducering (Josh Bragg). Sleipner tog sin andra seger mot City den här säsongen och tar vila som laget alla kommer jaga. Marginalen ned till Linköping och Eskilstuna är knappast trygg, men den här säsongen slipper "Randigt" att förlita sig på att utmanarna ska tappa. De har skaffat sig ett spännande utgångsläge.

Martin Andersson var krasslig och kastade in handduken ett par timmar innan avspark.

Men utan energiknippet klev Philip Özer fram.

Vilken skön bekantskap med teknik, bollvinnaregenskaper och känsla i ett.

Han ska bli tokintressant att se mer av.

Fysiken och flärden. Bara en torsk så här långt. Sleipner har lagt upp det ganska bra - och har verktygen att utföra jobbet. Om det räcker? Vem vet. Men jag vet att vi har en skön höstupplösning framför oss.