En skön jämtländsk sol hade inte lyckats smälta bort snön i Gustavsbergsbacken.
Samtidigt som IFK-bussen gled in i Östersund tog sig en åkare nedför.
När tiden på året tillåter utförsåkning och ett allsvenskt toppmöte (?) samma dag ska man akta sig för att dra på med de allra mörkaste rubrikerna vid en svag insats.
Precis som man inte ska sväva iväg om ett lag spelar ut och vinner stort – men vi kan enas om att IFK Norrköping gjorde en ovanligt dålig match på Jämtkraft Arena.
Det var så mycket som inte fanns. Så mycket som saknades.
Så mycket som inte stod att känna igen och kavlar vi ut ”Pekings” väldigt unga allsvenska så här långt får vi tre halvlekar som inte är speciellt övertygande.
Den andra mot "Bajen" och de två i Östersund som var direkt svaga.
Tre pinnar av sex möjliga är självklart ingen katastrof men om det var vimsigt efter paus mot Hammarby var det ännu rörigare i norr under söndagen.
IFK kom aldrig in i en match som de tappade redan efter fem minuter.
Östersund skaffade sig ett psykologiskt övertag genom att ta hem rond ett den här speciella matchveckan.
Jens Gustafsson pratade om att det är extra jobbigt att hamna i underläge mot poplaget som spelar smart, är skickliga att låta motståndarna jaga boll och stänga ytor.
Fair enough – men är det något som hans lag varit bra på tidigare är det att göra matcher till sina.
Att vara laget som bestämmer, kontrollerar och styr.
Underläge eller inte: Det har varit Peking som tvingat motståndarna att rätta sig efter deras dans.
Nu var i stället IFK statister, tappade bolloch förlorade boll.
Det ledde till frustration.
IFK hade inga andra vägar när de inte hittade den säkrastevägenvia Daniel Sjölund (Curtis Edwards gjorde ett kanonjobb innan han klev av skadad).
Och när Niclas Eliasson eller Nicklas Bärkroth aldrig kom med i matchen var det slående hur lätt det var att avväpna IFK:s offensiv.
”Vi gör ingen pissmatch” menade Nicklas Bärkroth men det var inte långt ifrån.
Första IFK-avslutet på mål kom efter 67 minuter. Den bästa chansen från JónGudniFjóluson som nickade över på stopptid.
Kalle Holmberg som satte två mål på en chans i cupen och i träningsmatcherna hade en riktigt jobbig – och otacksam – dag när inte bollarna serverades in med tillräcklig kvalité.
Jag pratade med Jens Gustafsson, Nicklas Bärkroth och Michael Langer (strålande igen) efter matchen.
De var alla inne på att göra det bästa av chansen att få omedelbar upprättelse.
Redan på onsdag sätter sig IFK på planet till Östersund igen.
Dagen efter spelar de sin första cupfinal på 23 år.
Kommer de ut lika svagt, uppträder lika virrigt utan att veta hur de ska bemästra Östersund blir det en ny torsk.
Har de lärt sig läxan kan de säkra en ny titel.
Det är en rekordtidig upp till bevis-final som plötsligt är ännu mer intressant efter en match som var farligt nära att klassas som "pissig".