2010, 2011, 2012, 2014, 2016 och – 2017?
SM-finalfacit under 2010-talet är inget du skämtar bort.
Den här delfinen simmar både tryggt och bekvämt i slutspelsvatten och har planer på att flyta ett tag till.
Ikväll blir Dolphins semifinalklara och kommer få ett par dagars extra välbehövlig vila i väntan på om semifinalmotståndet heter Södertälje eller Jämtland.
Sex raka vinster mot Nässjö är självklart ingen tillfällighet.
Smålänningarna måste överprestera, utan några dippar, för att kunna kliva av planen som vinnare mot Dolphins men Joakim Kjellboms övertag på Dartaye Ruffin är för stort.
Mikael Lindquists kärlek att sätta de stora tunga skotten för stark.
Cole Darling för svår att stoppa och framför allt är Adnan Chuk för förutseende för att tillåta kvartsfinalserien leva vidare när det finns en chans att sätta in nådastöten.
Uppenbarar sig några omedelbara hot, kalkylerade eller främmande, under matchens gång vet Adnan Chuk hur han ska eliminera faran.
Pointguard-sinnet som fortfarande är färskt är ett tungt verktyg i hans ledarskap. Som elev i Vedran Bosnic-skolan ingår det i utbildningen att veta saker först.
Före motståndarna. Innan de inträffar.
Ställs du ändå inför något oväntat står du inte handfallen.
Det finns ett kapitel för det med – att så snabbt och effektivt som möjligt stoppa en blödning eller hur du tar tillbaka en matchbild.
Rond två i den lilla sporthallen i Nässjö blev spännande och skönt dramatisk men det kändes aldrig som Dolphins var illa ute.
Nässjö tog ett par tunga smällar, kom snett in i matchen, fick kriga sig tillbaka och gjorde det bra.
Mötet levde i slutminuten men Dolphins tappade aldrig formen, de vacklade inte tillräckligt för att det skulle bli en utjämnad slutspelsserie.
Laget gör sällan det numer. Vacklar alltså.
Mycket har varit bra de två senaste säsongerna under Adnan Chuks ledning.
Nästan allting faktiskt.
Sållar vi bort efterhängsna skador och sjukdomar som är en given del av spelet så har rekryteringarna (Josh Hairston och Cole Darling toppar den listan) varit klockrena.
Sveriges bästa försvarsspel har nötts in som lagets adelsmärke.
Kort och gott: Det är ett jämnare lag under Chuks ledning som är ruskigt svårt att besegra.
I synnerhet hemma men kommunikationen mellan bänken och planen, ta de korrekta besluten när det brinner i de avgörande ögonblicken är talande för de orangea.
Svaret att alltid ha ett svar.