Timrå kom som serieledare, med allsvenskans tätaste försvar och en NHL-injektion i Jonathan Dahlén.
Vad Vita Hästen hade ett svara med?
Well, ingen visste på förhand.
16 mål i baken på de fyra senaste matcherna är knappast ett stabilitetstecken men vi hittar också en mäktig 7–0-urladdning mot Almtuna för en vecka sedan så jo-jo-gängets form var lika välmaskerad som ett Rickard Palmberg-avslut.
Efter två matcher i båset var Pontus Sjögren tillbaka mellan stolparna men var inte tillräckligt skärpt när han tappade in Jeremy Boyce-Rotevalls avslut.
Hugo Enock bjöd tillbaka när han slarvigt drog pucken upp på läktaren och såg till att Hästen fick spela powerplay.
Så här långt den här säsongen är det lika med mål (i 12 av 14 matcher i alla fall).
August Gunnarssons snärtiga skott överlistade Victor Brattström och Hästen var tillbaka resultatmässigt.
På isen, i spelet, hade de svårare att hänga med ett puckskickligt och passningssäkert Timrå.
Gästernas imponerande sätt lösa situationer på ett kreativt sätt är det bästa som setts i Himmelstalundshallen den här säsongen.
Det är ingen tillfällighet att de leder hockeyallsvenskan med fem poäng.
Men Hästen mötte seriens just nu bästa lag på ett klokt sätt.
Jonas Johnson beordrade sina mannar att kliva fram, checka med aggressivitet och det föll väl ut.
Timrå hade mest puck och chanser men det kändes aldrig som Hästen aldrig lät matchen glida dom ur händerna.
Fram till tredje periodens inledning.
Då smackade Marcus Hardegård in 2–1-pucken i Sjögrens vänstra kryss.
Det slutade med tre välförtjänta pinnar hem till Medelpad men bortom den omedelbara besvikelsen kommer Vita Hästen hitta en rad positiva besked.
De tappade aldrig matchen – vilket varit ett dilemma innan.
När dipparna kom var de inte alls lika djupa och det läckte inte bakåt när de inte fick det att flyta.
Mot ett högkompetent Timrå – som snart kommer att få ett nytt spännande tillskott i Alexandre Lavoie – lät aldrig Hästen matchen sticka iväg.
Det var 60 bra minuter.
Tillräckligt bra för att få med sig poäng.