Tre torskar på de fem första omgångarna.
Det är inget vanligt facit för Norrköping Dolphins som är femma i en haltande och ung ligatabell.
Det är inte på något sätt läge att ta fram de svarta rubrikerna och ifrågasätta spelare och ledare.
Det är för tidigt att fundera på fullaste allvar om truppen håller för att vara med och slåss på allvar framåt vårkanten men efter en imponerande försäsong med turneringsseger i Polen och vinst i alla träningsmatcher utom genrepet så har Adnan Chuk mer saker än han önskar att fundera på och grubbla över.
Laget har svårt att övertyga fullt ut och få ihop 40 hela bra minuter.
Vi såg det igen i Täljehallen där det blandades och gavs.
Högt och lågt.
Kloka lösningar med hafsiga felbeslut.
Det sitter inte riktigt ihop till den enhet som Dolphins varit tidigare under Chuks ledning.
Igen: Det är ingen anledning att trycka på panikknappen.
Torska mot Södertälje, Luleå och Jämtland på bortaplan är ingen katastrof men är också talande för delfinernas status i dagsläget.
De räcker inte till mot de bästa.
De klarar att besegra Umeå och Nässjö men har en bit kvar innan de kan klassas som en fullblodig guldutmanare.
Med ett nytt tänk att löpa mer och snabbare har det varit en omställning.
Det är inget som du sätter i en handvändning men Adnan Chuk behöver den där segern, den rätta segern, som kommer att ge lyftet på ett mentalt plan hos sig själv och i truppen.
Att peka på bristande inställning i matchanalys är ett nej, nej men när Nick Spires i stort sett vann varenda duell och närkamp under korgarna kändes det oundvikligt att slå bort känslan att han brann mer än Joakim Kjellbom.
Att Kings landslagscenter ville det här mer än Dolphins comebackande dito.
Ett hjälpande, rent av avgörande steg, mot att komma in i säsongen går genom Kjellboms tjurighet.
Förutsatt att han använder den rätt alltså.
Cole Darling var en magnifik spelare i fjolårets lag.
Nu är Gerry Blakes katalysator och drivet som ska hålla igång maskineriet.
Amerikanens potential är oerhörd. Han glänser med fysik och spelsinne när det flyter. När det inte går lika smidigt avslöjas hans orutin och felbesluten kommer.
Tiden talar för Blakes. Mer matcher och mer avgörande situationer och han kommer lära sig läxan.
Samma sak med Dolphins?
Får de ihop det här och når en nivå där de kan tävla fullt ut?
Återstår att se.