Jens Gustafsson efterlyste mod, vilja och 90 bra minuter.
Det sistnämnda är något hans lag har haft väldigt svårt att plocka fram i höst.
Det är svårt att fastställa om IFK-managerns önskan infriades.
Peking behövde inte vara särskilt bra när motståndet var så blekt och ointresserat.
Det är inte svårt att glänsa när man får ta emot, vända och behandla boll utan press.
Och är det något man inte vill tillåta IFK att göra på hemmaplan är det just det.
David Moberg Karlsson, den svårlösta gåtan till fotbollsspelare som kan vara både pojkspelare och bländande i samma sekvens, visade sin bästa sida när han smekte in ledningen på frispark.
Kalle "för bra för Örebro" Holmberg som Curva Nordahl skanderade var lika utsökt precis som Moberg Karlssons framspelning när tvåan placerades in.
I samma veva började Brendan Hines-Ike och Nahir Besara tjafsa.
Det mest spännande som gästerna bjöd på.
Det var enda gången det gick att spåra något som kan liknas glöd.
Det blev på alla sätt en behaglig slutpunkt hemma för IFK.
Seger. Hållen nolla. Snygga mål.
Och Kalle Holmberg tog in på Magnus Eriksson i skytteligatoppen.
Vi nämner det igen: ÖSK brann inte direkt men det är ändå intressant att se Eric Smiths självförtroende, mod och bollbehandling nu jämfört med för ett par månader sedan. Det är lika uppenbart att David Moberg Karlsson mått bra av få spela regelbundet.
Här känns det som klubbens plan slagit väl ut.
Det var ett modigt och ovanligt vägval att sitta på plånboken och inte hiva fram den när folk försvann till Polen, England, Tyskland och Norge.
Det har blåst snålt från supporterhåll.
IFK fick försvara sig men trodde stenhårt på sig själva, vad de hade och vad de ville stå för.
Det har betalat av sig. Visst, det har även funnits stunder när ett bräckligt bygge blottats (Halmstad borta och första halvlek mot Sundsvall).
Att ge de här framtidsnamnen (Smith,Moberg Karlsson och Dagerstål) chansen, tilllåta dom att dippa men erbjuda en ny chans i nästa match var ett gemensamt beslut i stället för att fylla luckorna med spelarköp.
Det talar för Kamraterna.
Den senare delen av 2017 var perioden när IFK tvingades släppa den absoluta toppen men det var också där den viktiga ombyggnaden påbörjades med vad vi kommer att få se ännu mer av nästa år.
Kraven kommer ökas på Smith och Moberg Karlsson.
Filip Dagerstål börjar att bli en gammal IFK-räv.
Signalen från ledningen är att den befintliga truppen kommer att kryddas för att få en annan konkurrenssituation.
Högst nödvändigt men i en högst ovanlig säsong med en galen omsättning känns det ändå som IFK lyckats konservera de två senaste säsongernas positivism.
Under tisdagen väntar ett medlemsmöte (bra initiativ) där det kommer att vädras funderingar och tankar.
Ordföranden Peter Hunt och managern Jens Gustafsson kommer att få besvara på medlemmarnas frågor.
Nikola Tkalcic startade och var sedvanligt energisk mot ÖSK.
Andreas Hadenius fick hoppa in ett par minuter. Marcus Falk Olander fick sitta kvar på bänken.
Något annat än att det var sista hemmamatchen för de tre trotjänarna skulle överraska mig stort.