I den snåla vinden som ven över Hisingen låg det en viss känsla av ångest.
IFK Norrköping klev inte bara ut till match. Längs konstgräset gick det en skiljelinje.
Djupare ned i ett ovisst hål eller ta tillbaka en falnande identitet?
Efter tre minuter hade Nicklas Bärkroth så mycket kraft och vilja i sin attack att det nästan såg otäckt ut.
Daniel Sjölunds blick avslöjade att han inte var intresserad av att skaffa nya vänner och Filip Dagerstål ville täppa igen truten på alla skeptiker.
IFK samlade de senaste veckornas djävulskap och motgångar, kastade det på en eld i mitten av omklädningsrummet och gjorde något bra av hettan.
Inte ens när Alhassan Kamara placerade in 1–0 kyldes "Peking" av.
Kamraterna hade bestämt sig.
Det skulle bli en vändning nu. Det var dags att kicka igång det här på allvar.
Jón Gudi Fjóluson nickade över mot Östersund och skallade bollen på Sirius-keepern Joshua Wicks för en vecka sedan.
Nu hittade den underskattade klippan med den fina foten nätet och Sebastian Andersson kändes väldigt mycket 2016 när han sänkte Häcken.
Igen.
Precis som för ett år sedan.
2–1.
Mer än tre poäng.
IFK Norrköping behövde det här och det är inte bara imponerande att plocka en ny trea på Bravida Arena.
Att gå från det haltande och sökande spel som präglat laget på slutet till det här löpande, envist pumpande och hotande kollektivet visar på en mental styrka.
Det kan mycket väl, sett till intensitet och tempo, varit den bästa matchen i allsvenskan hittills.
Det var tveklöst Pekings bästa och den kunde knappast kommit mer lägligt.
Häcken kommer inte att tappa många matcher i sitt eget hus.
Det är en bökig plats att komma till och försöka tämja Alexander Farneruds vassa spelsinne och känsliga vänster.
Brottas mot Alhassan Kamaras svarvade överkropp kräver att du inte känner efter.
Ger du Paulinho en halvmeter ringer det.
IFK löste de flesta och knepigaste utmaningarna med smartness – och stora hjärtan.
Linus Wahlqvists räddning på mållinjen räddade segern och framåt visade U21-landslagsmannen fin känsla med två assist.
Christopher Telos brytning i slutminuterna var lika vältajmad och viktig. Ytterbackarnas försvarsspel symboliserade också IFK-matchen.
Uppoffrande. Hänsynslöst.
Nicklas Bärkroth pumpade upp lungorna, sprang tre Göteborgsvarv och hade orkat med ett fjärde om det hade behövts.
Inspirerad att vara hemma och trött på att vara förlorare plockade mittfältaren fram en insats som lyste revansch.
Precis som hela IFK Norrköping.
Jens Gustafsson firar snart ett år som IFK-manager. Den här vinsten landar där uppe som en av de absolut viktigaste.