En skicklig passningssäker mästare med en tydlig fäbless att löpa sönder motståndet.
Inte bara roligt att titta på utan en framgångsrik formel som Jens Gustafsson värderade och vårdade på bästa sätt.
38-åringen insåg att han inte skulle ändra något eller försöka sätta sin egen prägel på Janne Anderssons arv.
Efterträdaren fattade med en gång att den rätta vägen var att putsa och förädla.
Fylla spelarnas pigga ben med ännu mer spring. Pränta in spelidén ännu djupare hos samtliga individer så att det går per automatik när omställningsläget dyker upp.
När Niclas Eliasson får chansen att trycka iväg med sitt fantastiska steg ekar det "ja, ja, ja" på Östgötaporten.
Ett stridsrop från skåningens managerstrupe.
Jens Gustafsson använder samma högljudda mantra när det är dags att växla upp, sätta in press och vinna boll.
Det är tydligt vad IFK vill och vad laget vill få ut. Vi har sett det under två framgångsrika säsonger och vi kommer att få se samma grundspel och idé 2017.
Här ligger utmaningen.
Klarar Kamraterna att bokstavligen virvla runt till en ny placering i den allsvenska toppen med samma inkörda metod?
Mitt svar är: nej.
IFK Norrköping kommer inte att ha med guldet att göra i år. Det finns för många "om" och "det beror på" för att det ska kännas realistiskt att "Peking" kan vara med och hota hela vägen in.
Om Kalle Holmberg fortsätter att ösa in mål.
Det beror på om Sebastian Andersson hittar tillbaka i den ursinniga form han var i.
Om inga fler skador trasar sönder.
Det beror på om Daniel Sjölund och Andreas Johansson kan vara lika starka ankare.
Om inte klubben säljer av några profiler.
Värva eller inte värva har varit den dominerande frågan i vinter. IFK har värvat – men inte etablerat (Gudmundur Thórarinsson undantaget) och har inte fyllt på med någon anfallare efter att Simon Skrabb skadade sig och blir borta halva säsongen.
På pluskontot finns två isländska talanger som mycket väl kan känna på allsvenskt spel redan den här säsongen.
Alfons Sampsted är här för att slussas in och vara redo när Linus Wahlqvist packar väskan.
Det kan ske redan i sommar. Det blir i sommar. Han är redo nu och vill iväg.
Arnór Sigurdssons två provspel övertygade IFK att han är rätt man och fick ett fyraårskontrakt men en översikt av truppen skickar ingen signal att IFK Norrköping vill vara med och slåss med de största.
Nobelt och synd på samma gång.
IFK Norrköping viker inte från det spår de tror stenhårt på men det är också att gambla med positionen som en kompetent kandidat att slåss om Lennart Johanssons pokal.
Fansens önskan att se ytterligare en anfallare har med tiden utvecklats till oro och besvikelse.
Det är lätt att förstå och köpa supportrarnas känslor.
De jämför med vad Malmö FF, AIK och Djurgården (vilken kapprustning!) har att använda över en lång säsong som förutom allsvenskan och cupfinal också innebär kval till Europa League.
Tippade toppkonkurrenter skickar en annan sorts signal som nödvändigtvis inte behöver slå väl ut men de kickar igång allvaret på en grund som inte är lika känslig för smällar.
Premiärelvan behöver vi inte ens spekulera i. Med David Moberg Karlssons hälskada har det varit självskrivet ett tag vilka som löper ut mot "Bajen".
14 722 biljetter är sålda till matchen när det här skrivs. IFK har redan passerat 7 000 årskort.
Fantastiska siffror.
Det är nära nu. Allsvenskan – du får alltid vintern att kännas värd väntan och längtan men den här gången kommer du inte ha IFK Norrköping huserades i den absoluta toppen.