En sen och onödigt opolerad satsning av Andreas Johansson och 1–3-lutningen från Lerkendal var ännu brantare.
Ett lågt inspel (som föranleddes av en norsk hands), ett distinkt avslut och kvällen var död. Rosenborg var på väg till Cypern och APOEL.
Hemmapubliken muttrade i gång om Gefle på lördag.
Där, när Champions League-ridån var på väg ned och lägga ett dystert mörker över hela det här äventyret, reste sig svenska mästarna.
En och två gånger inom loppet av två minuter och även en tredje gång som tände Porten.
IFK vann men var inte särskilt nära.
Så intensivt var inte Kamraternas flow att de skulle hitta rätt fem gånger.
Rosenborg var skakat men aldrig på väg mot den totala kollapsen.
Dörren till Europa stängdes efter två matcher.
Ändå: Det var en viktig uppryckning för Peking som lag och för fansen när de ska se tillbaka och rota i minnesbalken.
Samtidigt går det inte slå bort att IFK Norrköping inte fick göra mer av sitt väl förtjänta mästaräventyr och nej – vi snackar inte om det var straff eller inte när Ante Johansson satsade för bryskt vid straffen eller handbollen vid 0–2 utan om de som tog Kamraterna hit men droppade av på vägen.
Det handlar inte om domarbeslut.
Utan om: David Mitov Nilsson, Alhaji Kamara, Arnór Ingvi Traustason, Nikola Tkalcic, Emir Kujovic och Alexander Fransson.
En vacker rad med namn.
Guldhjältar.
Mästarlag och toppklubbar i Sverige skickar ut sina bästa i Europa.
IFK har fått erfara den bitterljuva verkligheten nu.
Miljoner in på kontot men en sportslig utmaning att fylla på ett klokt och begåvat sätt.
Det är den största utmaningen vid sidan av att slåss i den allsvenska toppen nu.
Värva för att spetsa. Värva för att bredda. Värva för att göra de tunga spelartappen så diskreta det bara går.
Alla inser att omsättningen i guldtruppen gjort IFK till ett försvagat lag.
Direkt kostade det avancemang i klubblagsturneringens finrum.
David Moberg Karlsson har anslutit. Fler lär komma. Det medgav Jens Gustafsson efter slutsignalen igår och hur stark och beundransvärd comebacken än var så är det nödvändigt att värva för att vara med och på allvar försvara guldet hela vägen in.
Det har inte glänst som vi vant oss vid efter EM. Tryggheten i passningsspelet har saknats och försvarsspelet har svajat.
Därför måste det varit ett skönt besked att se Eric Smith comebacka så starkt, så bestämt.
Innan mittfältaren kroknade lyste han av revansch och strålade på ett sätt som en ung och hungrig spelare gör efter åtta smällar och nio bedrövelser.
Stolarna på Curva Nordahl placerades bara in för att det var ett krav. Ingen satt.
Stämningen som piskades upp innan, under och en bra tid efter slutsignalen får högsta betyg.
Publiken gjorde vad de kunde för att skicka sina favoriter vidare.
Det vitklädda havet på ena kortsidan, unisont sjungande och hoppandes var otänkbart för tio år sedan.
Något att med sig när IFK Norrköping förlorade fast vann ändå.