Prövningen IFK Norrköping gått igenom framstår som en smekning jämfört med plågan Åtvidabergs FF genomlider.
"Bruket" är illa ute, kanske ute redan rent av.
Det hänger ett akut superettan-hot över Kopparvallen. Efter 0–1-smällen i bottenmötet mot Syrianska talar allt för att ÅFF får säga tack och hej till elitfotbollen och motvilligt sänkas ned i division 1.
Åtvidabergs FF. Division 1.
Vem såg den komma? Känslan inför säsongen var ett harmoniskt och tryggt Åtvidaberg som snarare hade blicken mot toppen än behöva slåss för livet sist i tabellen.
Petningen av Roar Hansen och draget att göra Andreas Thomsson till huvudansvarig har inte gett önskat resultat.
Det har inte gett någonting faktiskt.
Noll poäng, fem insläppta mål och bara ett framåt under 46-åringens huvudansvar och det framstår med tydlighet att det knappast spelar någon roll vem som sitter på tränarbänken.
Åtvidaberg har mäktat med 17 mål, solklart minst i serien, på 24 omgångar.
Laget inte vunnit på tre månader.
Läget stavas: Kris.
Det behöver inte direkt djupanalyserats utan bara konstatera att ÅFF inte klarar av vad spelet går ut på, göra mål, och det blir självklart svårare för varje dag som mörkret varar att behålla tron på att det kommer en vändning.
Lyckas laget brotta sig kvar i superettan är det en mindre bragd men verkligheten heter snarare division 1 2018.
En olycklig utveckling som sätter en ansträngd förening i en ännu knepigare sits.
"Raset kan fortsätta" är en klyscha som brukar dammas av när degraderingshotet är nära.
I ÅFF:s fall är det inget undantag och aktualiserar tanken/frågeställningen som vägrar att stila sig: Varför finns det inget samarbete mellan IFK Norrköping och Åtvidabergs FF?
Jag hävdar inte att det hade inneburit ett annat tabelläge men varför skeppar "Peking" Erik Lindell och Mohanad Jeahze till Degerfors?
Varför går Gentrit Citakus flytt till Värnamo och hur kommer det sig att Kamraterna knyter ett utbyte med Husqvarna och inte med den klassiska klubben bara ett par mil bort?
Är stoltheten starkare än viljan att att rulla igång någonting som kan ge två vinnare. På gränsen-talanger och spelare i IFK får bästa tänkbara matchning och ÅFF klasspelare in i laget.
Ett dagsfärskt exempel är Jesper Karlström som studsar mellan Brommapojkarna och Djurgården och glänser i allsvenskan.
Åtvidabergs FF har knäat så länge nu att de ser ut att få ge vika.
Vägen tillbaka är lika svår som osäker men kan bli enklare och stabilare om de sträcker ut en hand till IFK Norrköping.
Inte skulle ni slå bort den, Peter Hunt och kompani?