Avslutningen på Santa Pod Raceway, strax öster om Northampton i hjärtat av England, blev allt annat än en 402 meter lång raksträcka.
Hot om inställda tävlingar efter Drottning Elisabeths död och uteblivna träningsrace var några av vägbulorna under helgen.
–Vi började illa, skakade däck i första repan och kom inte ned för banan alls. Där hamnade vi efter direkt. Och nästa kvalrunda regnade bort. Sedan blev det en respektabel i lördags, men den gick inte tillräckligt fort. Då behövde vi styra lite, men även nästa kval regnade bort. Det kändes inte bra, berättar Jimmy Ålund med han servar motorn på sin Chevrolet Camaro bara någon timme efter den säkrade titeln.
Till söndagens tävling blev det fart på grejerna och efter segern i semifinalen mot stockholmaren Stefan Ernryd var faktiskt EM-guldet säkrat.
En imponerande prestation – särskilt med tanke på att teamets två bästa motorer är nedmonterade för reparation.
– Trodde aldrig vi skulle behöva använda reservmotorn i år, men den funkade otroligt bra, berömmer Svärtinge-killen som kör för Åby Motorklubb.
Han grämer sig ändå åt finalförlusten mot ärkerivalen från Skåne, Michael Malmgren, en annan av dragracingens veteraner.
– Jag hatar att förlora, men han var värd att vinna. Han hade bästa bilen under helgen. Finalen var bästa resan för min del under helgen, men mot hans reaktionstid i loppet, fyra tusendelar av en sekund, är det svårt att vinna. Jag hade 29 tusendelar, helt okej, säger Ålund efter det tolfte EM-guldet i Pro Stock som kompletteras av ett i Pro Modified-klassen.
Hur rankar du det här guldet jämfört med de andra?
– En konstig säsong, vi körde ju bara tre tävlingar i mästerskapet. Men någon ska vinna den också. Hellre det än att bli tvåa. Det finns ett antal som känns roligare, men jag är förstås nöjd med att ta ett till.
Ser du säsongen 2023 framför dig?
– Ja, det gör jag. Absolut. Vad ska jag göra om jag inte håller på med det här? Då blir jag nog gammal på riktigt, skrattar 54-åringen.