Ramunder-profilen Börje Adamsson har vittring på Robert Brangenfeldt, Finspångs MS.
Folkrace är inget för finlirare eller beundrare av välvårdad finish och kromade lister.
Det buffas och tacklas på banan och bilarna ser ut därefter: fulla av bucklor och nätt och jämnt körbara.
Det är en slags lågbudgetrally som är tillgänglig för de flesta – och där den gemensamma faktorn är kärleken till bilsport.
Thea Holmgren från MK Ramunder har börjat tävla i folkrace i år.
Nyköpings 2-dagars, ett samarrangemang mellan SMK Nyköping och MK Ramunder på Björshultsbanan, lockade 152 anmälda förare.
En av dem var 19-åriga Thea Holmgren från just Ramunder, som har debuterat i sporten i år.
– Det här är min tredje tävling, berättar Thea inför sitt första heat.
Hur har det gått tidigare?
– Det är nervöst men det har gått helt okej. Jag får se det som träning fortfarande.
Alla bilar korsar inte mållinjen för egen maskin.
Hennes taktik är kanske lite annorlunda. Men det handlar om att ta stegen i rätt ordning och anpassa sig efter förmågan.
– Man är inte van vid andra bilar runt om så det är lite läskigt. Förut när jag har kört har jag lagt mig sist och bara försökt jaga liksom. Träna på körningen.
Du har inga tankar att du ska vinna damklassen nu?
– Nej, haha.
Hur skrämmande känns det med de andra bilarna?
– Jag är lite orolig att jag ska rulla. När man inte har varit med om det innan vet man inte riktigt hur det känns. Så därför är jag lite feg och lägger mig sist. Sen kanske det kan vara någon som kör av och man kommer förbi.
Din stora seger är att inte komma sist?
– Ja, då är det jättebra, haha. Man kan inte ha så hög press på sig själv i början.
Vad är det som har lockat dig att börja köra folkrace?
– Min kille kör så jag har fått lite inspiration av det. Kompisar och familj är intresserade så då blev det att jag ville testa på.
Reparation av underredet.
Thea och pojkvännen Hugo Halldin tävlar i samma Saab på Björshultsbanan.
– Han kör i seniorklassen. Han har tävlat lite längre så han kör lite tuffare än mig.
Men du får råd av honom?
– Jadå, han hjälper mig och följer med till startplattan. Han och pappa mekar också. Jag har inte så bra koll på sånt, om jag ska vara ärlig.
Theas taktik visar sig vara vinnande i hennes första heat. Två bilar framför henne kolliderar så hon kan smita förbi och hålla undan till en tredjeplats, trots en bil i bakhasorna sista varvet.
Hon tar av sig hjälmen med ett leende på läpparna efter tangerat personligt rekord.
– Min bästa placering. Jag har kommit trea i Vimmerby också, säger Thea innan bilen lämnas över till Hugo igen.
Fredrik Andersson, Norrköpings MK.
Fredrik Andersson från Norrköpings MK får representera de mer rutinerade förarna. Han fyllde 50 år i tisdags, och är precis mogen för veteranklass. På något sätt sluts cirkeln nu.
– Jag började med folkrace 1988, när jag var 15 år, och nu är jag tillbaka med det igen. Men jag har hållit på hela tiden egentligen, mer eller mindre. Både med folkrace, rally och långlopp, berättar Fredrik efter andraplatsen i sitt första heat.
Vad är charmen med just folkrace?
– Oj. Stämningen i depån är ju väldigt mycket. Sammanhållningen, alla hjälper alla och ser till att man får ut bilen.
Och det kostar inte skjortan heller.
– Nej. Det går ju att hålla på en rimlig nivå, även om det springer iväg som vanligt. Men om man vill vara någonstans i toppen blir det lite dyrare.
Och det finns alltid en risk att man kan bli av med bilen när man tävlar?
– Ja. Så fort man har lämnat startplattan är det automatiskt att det kan bli anbud. Åtta tusen kronor kostar bilarna, berättar Fredrik Andersson om den udda men "rättvisa" regeln i folkrace.