Hon var en av Dolphins alla guldvinnare för ett par år sedan. Sedan dess har Kate Oliver, 32, upplevt det mesta och att hon skulle få chansen att springa ut i klubbens orangea linne igen trodde hon knappast för ett tag sedan.
Men en karriär kan ta många olika vägar.
Det vet hon vid det här laget.
Efter att ha spelat hemma i Australien, och även på college i USA, var hon på väg att sluta med basketen hösten 2017. Men ödet ville annat.
– Jag kände att det var dags att göra något annat. Jag åkte över till Europa på semester, köpte en enkelbiljett och tänkte bara leva livet lite. När jag var här fick jag ett telefonsamtal från coachen (i Leicester Riders) som hade varit tränare även i Australien innan. De sökte en spelare på min position och när de funderade på vem som kunde vara ledig sa någon mitt namn och att jag redan var i Europa.
Därefter blev hon kvar i den engelska klubben i fyra år innan hon kom till Dolphins.
Första gången.
Och vann guld.
Och där kunde basketen i Europa varit ett minne blott igen, men ett avslitet korsband tog återigen karriären på nya vägar. Det och kärleken.
– Jag träffade en kille när jag var här senast, så jag flyttade tillbaka för det förhållandet. Men för att vara ärlig så hade det kanske hänt ändå. Om jag skulle tillbaka till basketen ville jag spela här, säger Kate Oliver på läktaren efter tisdagens träningspass.
Basketen fortsätter att komma tillbaka till dig?
– Den gör det. Jag är lyckligt lottad att jag efter en tid där jag varit på väg bort har kunnat komma tillbaka. Alla har inte de möjligheterna.
Nu har hon gjort sina första matcher i Dolphins för den här gången, men med tanke på att det är 18 månader sedan den där tuffa knäskadan hemma i Melbourne tar hon det nu varsamt och stegrar långsamt.
– Det handlar om hur man balanserar det för tillfället. Det är så härligt att kunna komma in i laget ordentligt men den här perioden spelar vi också mycket matcher och jag har inte spelat på så länge. Så vi försöker att hitta rätt där.
Under de 18 månaderna som du var borta, när trodde du på att du skulle kunna komma tillbaka till basketen?
– Ärligt talat så var det väldigt nyligen. När jag först skadade mig, och var ganska gammal sett till hur dambasketen ser ut, övervägde jag om jag hade orken att ta mig tillbaka. Men sedan tänkte jag att jag skulle jobba för att komma tillbaka och lägga den kraften som behövdes för det. Om jag skulle ta mig dit vore det härligt, men om inte skulle jag i alla fall vara i ett bättre läge än om jag inte hade tagit det seriöst.
Det var en tuff skada?
– Ja. Det var otur. Jag fick en knuff och benet gick åt ett håll och kroppen åt det andra. Men jag hade spelat så länge utan någon allvarlig skada och det är en del av spelet tyvärr. Sådant som händer.
Nu hoppas såklart Kate Oliver på en repris av förra gången hon spelade för Norrköping Dolphins då laget gick hela vägen och vann ett högst oväntat SM-guld.
– Den här gruppen har så stor potential. Vi har redan visat vad vi kan göra. Förra veckan mot Södertälje (svenska cupen) var en besvikelse men resultatet speglade inte matchen helt. När vi är bra är vi riktigt bra, vi behöver bygga upp den jämnheten bara, säger Oliver som trivs tillbaka i stan.
Du gillade Norrköping senast du var här?
– Det är en bra plats. Även om jag gnäller på kylan så är snön vi har nu väldigt vacker. Det är en bra storlek på stad. Jag har bott i väldigt stora städer och även små ställen och det här är mittemellan, vilket jag gillar. Svenskt svar, eller hur? Det ska vara lagom. Haha.
På onsdagen spelar Dolphins returen mot Södertälje borta i svenska cupen och måste vända 18-poängsunderläget för avancemang.