Sofia Pelander och Lovisa Hjern firade efter sliutsignalen i tisdags.
"Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna".
Det står så i samband med den här typen av tyckar-spalter och det kan förstås vara lika bra att påminna er läsare ifall någon tar illa upp över att objektiviteten i de här raderna sannolikt inte tål en djupare granskning.
För texten är en ren och skär skrämselpropaganda som Adnan Chuk och Sergie Brugué Garcia, coacherna i Jämtlands herrar respektive Södertäljes damer, kan läsa från början till slut om de löst sin prenumeration.
Jag vill inte byta plats med dem.
De närmaste dagarna ställs deras lag mot ett odjur, som öppnat gapet, tuggat, svalt och spottat ut varenda byte som trampat in i lyan och fått ångra utmaningen.
Norrköping Dolphins i Stadium arena.
Kolla bara de – för motståndarna – skräckinjagande slutspelssiffrorna i hemmaborgen:
Herrarna har vunnit 17 raka slutspelsmatcher – mot Köping (2), Nässjö (5), Södertälje (2), Umeå (2), Luleå (3) och Jämtland (3) – under de tre senaste säsongerna och på vägen fått med sig två SM-guld.
Senast laget förlorade en slutspelsmatch i egna arenan var i den sjätte semifinalen mot Borås (82–90) för fyra år sedan.
25 april 2019.
Då var Adnan Chuk fortfarande huvudansvarig – vilket betyder att Mikko Riipinen aldrig behövt lägga sig som förlorare efter att ha lämnat Stadium arena under en kvartsfinal-, semifinal- eller finalmatch eftersom slutspelet ställdes in pandemiåret 2020.
Han knackade hårt i ett av de första träborden han kom åt den vidskeplige coachen, när jag nämnde statistiken under onsdagens träning. Jinxning eller ej, raden stämmer.
Damerna kan skrämma gäster med liknande facit.
Kevin Taylor Lundgrens regerande, ibland borträknade mästargäng, har slagit Mark (1), Östersund (3), Luleå (2), Alvik (1) och Södertälje (1) för att hålla sin svit förlustfri.
Åtta fläckfria insatser.
Smällen i den andra kvartsfinalen mot Högsbo, 54–79 förrförra säsongen, är den senaste missen.
Datum: 28 mars 2021.
Totalt för lagen: 25 vinster i följd i slutspelssammanhang.
Bara ett uppräknande av siffror som inte betyder ett skvatt när matcher ska avgöras?
Tro det om ni vill.
Jag är övertygad att det bygger karaktär.
Motståndarstjärnor som häver ur sig citat typ "vi är vår egen värsta fiende", kanske ska vara lite mer försiktiga efter att ha gått på pumpen i Norrköping – vilket Kevin Taylor Lundgren också uttryckte för Sporten häromdagen.
För det vore mer överraskande om storlagen lyckas spräcka sviten och respekten borde vara därefter.
Att få sina motståndare att prestera sämre, förvisso med hjälp av en stor och högljudd publik, är i min bok en underskattad konst.
Adam Ramstedt jublar tillsammans med Devonté Green.
Den stora förklaringen till dominansen är förstås att Dolphins båda lag tillhör två av landets främsta – varje säsong.
Under grundseriespelet har såväl herrar som damer åkt på några nitar och dragit lärdom av de snytingarna. Damerna har till exempel åkt på jätteförluster mot både Södertälje och Luleå – utan att "KTL" eller klubbledning drabbats av panik. Till slutspelet har både han och Mikko Riipinen vässat de viktigaste (men inte slöa) knivarna i verktygslådorna och varit redo för kamp, taktiska anpassningar och det mentala spel som höjs en nivå i säsongens avgörande skede.
De har byggt upp sitt eget framgångsrecept och det skulle förmodligen med fördel ordineras till en och annan konkurrent också.
Så känns det i vart fall.
Det är därför Dolphins damer kan säkra en finalplats på fredag kväll (leder 2–1 i matcher just nu i bäst av fem) och herrarna kan koppla ett stadigt grepp om fjolårets finalmotståndare Jämtland efter hemmamatcherna i kväll och på lördag. Där står det 1–1 och först till fyra vinster gäller.
Själv vet jag bara en sak säkert.
En hel del spännande basket återstår i Stadium arena våren 2023.