En lurig omställning att gå från den omtalade urladdningen och segern i Luleå till att genomföra beställningsjobbet och besegra nykomlingen Fryshuset?
Inte alls.
Dolphins var aldrig intresserat av att göra match av sista uppgiften 2020 och knäppte tidigt bort ligajumbon.
– Vi visste om att det var sista matchen innan ett litet break med nyårsfirande. Det är bara att köra in i kaklet sista, säger Felix Terins tillbakalutad mot en av stolarna på hemmalagets bänk.
Den egna Dolphins-produkten som vände hem efter en sejour i Nässjö har fått den comeback han önskade både på ett personligt plan och lagmässigt.
Tio segrar, tre förluster och med i den absoluta ligatoppen är en överraskande utveckling för många – men inte för Felix Terins.
– Svårt att säga vad man hade för förväntningar, speciellt inför den här säsongen med corona och allt. Men jag ska inte säga att jag är förvånad. Vi hade tre tidiga bra "sajningar" i en svensk stomme. Jag, Adam (Ramstedt) och Tim (Schüberg) och därefter har vi fyllt på med riktigt bra spelare. Jag såg potentialen från start, säger guarden.
Hur långt kan ni vara med och slåss?
– Vi har slagit alla lag utom Södertälje den här säsongen. Jag ser ingen anledning till varför vi inte skulle kunna gå hela vägen.
Är du nöjd med din egen säsong?
– Man ska aldrig vara nöjd. Lite upp och ned. Nytt lag, nygammal stad. Helt okej tycker jag. Tabellen säger något och det är något slags kvitto.
Du får mycket förtroende av Mikko?
– Ja, det känns som min roll är viktig. Mot Luleå frågade Mikko hur många poäng jag gjort som mest i Luleå. Då sa jag: "Idag får du mest". Jag tror jag klådde det i första perioden redan när jag satte 15. Det blev 22 till slut.
Känner du att du har tagit steg?
– Absolut. Det är tightare på min position än vad jag är van vid. Komma i en sådan här grupp där alla slåss. Det är definitivt tuffare för mig vilket är bra. Möta Tim på träningar som enligt mig är bland ligans bästa försvarare. Möta Kamau som jag tycker är ligans bästa kreatör. Är jag inte på tå varje dag så märks det. Det krävs att jag är på tå kan jag säga. Det är vad som krävs för att ta nästa steg.
Adam Ramstedt som tvingades kasta in handduken innan uppkast mot Luleå satt på bänken i civila kläder även på onsdagskvällen.
– Mina sena verkar vara lite irriterad. Troligtvis överansträngd. Det är en fot som jag har stukat några gånger, säger han.
Är du kvitt skadan snart?
– Det tror jag. Jag har ändå en bra känsla att det gradvis börjar bli bättre och bättre. Redan från igår märks det skillnad. Det är skönt. Det kom ganska plötsligt. Det slog till på resan upp till Luleå. Jag var inställd på att spela. Jag hade tränat på och hade en bra vecka. När jag gick av flyget så slog det till.
Hur har de skött sig utan dig?
– Skitbra. Jag är stolt – speciellt uppe i Luleå så visade vi vilken kvalitet vi har i laget. Energin är alltid bra. Då är det lättare att studsa tillbaka. Det är bra killar. Det är ingen som tänker på sig själv.
Mikko Riipinen, med ett förlängt coachkontrakt som sträcker sig över ytterligare fyra år, hittade inte mycket att anmärka på efter överkörningen.
Efter slutsignalen meddelade han att frågan om att eventuellt stärka laget lever.
– Men vi har inte hittat något som passar laget, och är inte säkra på vilka egenskaper vi söker allra mest, säger Riipinen.