Han värmer upp med de andra stjärnorna i Sveriges bästa lag, kör high fives, peppar i gång och lyssnar noga på coachernas genomgångar.
Viktor Byström är en i laget men han har en annan roll än exempelvis Adam Ramstedt och Elias Desport, som på förhand vet ungefär hur mycket de ska bidra med under 40 minuter.
Han är en talang på tillväxt. Minuterna på planen är lätträknade – liksom poängen.
Å andra sidan är det just därför lätt att hålla koll på dem.
– Jag har satt fyra poäng. Sen har jag fått komma in en del i Svenska cupen också. Där har jag skjutit i fyra straffkast, berättar Byström.
18 år, 202,5 centimeter och 105-107 kilo är andra dagsaktuella siffror för Linköpingssonen Viktor Byström, inför torsdagens möte med Borås, som Sporten sänder.
Han går det tredje året på basketgymnasiet på Hagaskolan. Dolphins division 1-lag är hans ordinarie lag, men nu är han även med i A-laget för att utvecklas och få känna på ligan.
Men det är en hård kamp för att få ta plats på planen när han ska försöka slå sig fram i Sveriges bästa lag. Framför sig i hierarkin har han spelare som Adam Ramstedt, Karl Gamble och Elias Desport.
Det krävs i stort sett att matchen är avgjord för att han ska få lämna bänken – men det är en roll som han accepterar utan tvekan.
– Man hoppas alltid på mer men det har inte blivit det. Det är bara att gå in och göra sitt bästa, visa att jag ska vara med. Jag är lite besviken att vi inte gjorde en jättebra match mot Köping senast, så därför fick jag inte spela något den gången, säger han.
Hur har det varit att spela de gångerna du har fått chansen?
– Det är så klart nervöst att byta in, men när man väl är i gång är det bara att köra. Då tänker man inte så mycket på det.
Du får göra alla matchförberedelser även om det kanske inte blir något spel.
– Så är det. Men då får jag se det som ett bra träningstillfälle, att vara med och värma upp och vänja sig med den miljön. Det är lärorikt ändå och gynnsamt för mig att se hur det går till.
Viktor Byström har fullt upp. Förutom skolarbetet tränar han basket på dagtid med sina klasskompisar, samt med A-laget och division 1-laget efter skoltid.
– På måndagar är det tre pass, även om alla inte är jätteintensiva. Totalt blir det ungefär elva träningar och en match per vecka. Det är tufft men det har funkat för mig. Jag har lätt för skolan också så jag behöver inte plugga så mycket hemma, berättar han.
Hur var det att komma upp till A-laget för första gången i höstas?
– Jag visste inte vad jag skulle tro men en del saker var lättare än jag trodde och en del var svårare. En stor skillnad är att ligaspelarna skjuter mycket bättre än i division 1. Man måste hela tiden vara nära och störa dem, annars får man skäll. Det fysiska spelet är definitivt en stor skillnad också men jag tycker jag hanterar det ganska bra. Jag är tuff att flytta på under korgen.
Hur är det att tampas med stora spelare som Adam Ramstedt och Elias Desport?
– Det är bra, mycket bra träning, att äntligen ha någon i ungefär samma storlek som man får buffla mot.
Är det något specifikt som du ska utveckla annars?
– Just nu tränar jag mycket på min touch runt korgen, både ensam och mot andra spelare. Plus att ta returer och mitt skott.
Du tar studenten om ett halvår, vad har du för plan sedan?
– Mitt mål är att komma in på college i USA så jag kan kombinera basket med studier.
Att vara kvar i Dolphins är självklart också ett alternativ, eller att lånas ut till ett annat lag för en chans att få mer speltid.
– Absolut. Sen ska ju Dolphins vilja ha mig kvar också.
Huvudcoachen Mikko Riipinen strör beröm över Viktor Byström. Både för hans klokskap, mogenhet – och fysik.
– Han har exceptionell fysik för sin ålder och jag tror han är starkast i laget. Jag måste ge cred till Viktor själv, basketgymnasiet och Micke Stenbom (fystyränaren) som har gjort honom fysiskt redo för seniorspel. Det gör att vi kan lägga mer vikt på det taktiska och tekniska, säger Riipinen.
Det är den assisterande coachen Johs Andersen som har huvudansvaret för Viktor Byströms träning. Riipinen betonar också att det är att "skynda långsamt" som gäller för att anpassa sig till liganivån.
– Vi har inga förväntningar att han ska prestera i år. Det handlar om att träna för att utvecklas, lära sig genom att vara med laget och ta in information om vad som krävs. Även om Viktor kanske försvinner till college ser vi det som en långsiktig investering också, säger han.