Det blev nog så bra som det kunde bli till slut. 1–2 i matcher mot Högsbo, säsongen över och tack och hej för den här gången.
I samma sekund som Chanelle Molina åkte på den där stukningen (mot Högsbo, såklart, i sista grundseriematchen) minskade semifinalchansen drastiskt och det var aldrig riktigt nära – trots matchboll på hemmaplan och fast Dolphins spelade kvartsfinalseriens bästa basket i Gothia Arena när de ledde som mest med 13 poäng, 59–46.
När Dolphins väl hittade ett svar på zonförsvaret, fick ut vad de önskade och behövde av Camille Zimmerman (16 poäng, fem returer och två assist i första halvlek) och hade en effektiv Erika Davenport var det pressen över i Högsbos ringhörna efter halva matchen.
Sist kvar på bänken satt Alexis Hyder. Medan lagkamraterna lunkade mot omklädningsrummet placerade amerikanskan händerna på skallen med ett bekymmersamt kroppsspråk.
Underläge, 44–48. Tre foul på Hyder och tre foul försvarsspecialisten Cassandra Jayne Nofuentes var ett vägskäl.
Kvartsfinalens mest kritiska punkt.
Vilken väg Hyder tog?
46 poäng (1), elva returer och semifinal.
Lovisa Hjern kallade henne för ett "monster" i SVT-intervjun efter matchen och det är svårt att argumentera emot. Det var Hyders största kväll i karriären och om inte Alvik var varse innan vad som är största hotet mot en finalplats så – here you are.
Dolphins kommer att kunna sträcka på sina böjda förlorarnackar tämligen snart. De gjorde vad de kunde, men när de inte orkade att pusha varje anfall med samma energi och när den bristande bredden lyste igenom så blev plus 13 minus tio.
I fjol hade Kevin Taylor Lundgren ett riktigt spännande lag som växte sig som störst när Teniya Page hittade sin roll som svårstoppad poängmaskin.
Då fick vi inget svar hur långt Dolphins hade kunnat ta sig, coronautbrottet stoppade allt spel med slutspelet runt hörnet. Nu blev det en smäll med Chanelle Molinas skada.
Taylor Lundgren har ett år kvar på sitt kontrakt och kommer, när han lagt analysen till handlingarna, kunna konstatera att det saknas en bit för att tävla mot de allra bästa. Det är inga mil, det finns en ambition och fina förutsättningar att närma sig men nu är det här laget en bit ifrån.
Det är av högsta prioritet att fortsätta bygga laget runt Lovisa Hjern, som spelade varenda sekund i tisdagsmatchen.
"Lollo" har fått förtroendet hon önskade och behövde med flytten hem. Hon har tagit steg, är med och nosar på landslagstruppen och skulle må bra av ett år till i samma nyckelroll.