Åhlberg om livet i USA: "Lärde mig att acceptera det"

Dolphins senaste nyförvärv har ingen erfarenhet av ligabasket – men hon kommer närmast från ett år i USA och collegespel för den kristna skolan Charleston Southern Buccaneers. Hon tar med sig mycket från tiden där.

– Både bra och dåligt. Alla var jättesnälla men det var en stor kulturkrock. Basketdelen blev inte så bra. Jag ville utvecklas och det kände jag inte att jag kunde göra där. Det var mycket bråk i coachstaben och turbulent. Men utanför basketen trivdes jag väldigt bra med jätteroliga kompisar, säger Åhlberg.

Förutom att träna basket var det plugg, lagaktiviteter och gå till kyrkan på schemat.

– Alla var tvungna att gå till kyrkan för att bli godkända och få examen. Det var speciellt men väldigt coolt att få uppleva den kulturen, men det var inget för mig. Jag hade drömt väldigt länge om att åka till USA och collage så jag tog det lite som det var och lärde mig deras kultur. 

Blev du sugen att testa på någon annan skola i USA?

– Jag ansökte till några skolor, men då behövde jag hitta rätt skola. Jag har hört många som inte trivts och gjorde inget riktigt försök heller. Jag fick stor hemlängtan och ville hem till Sverige. Ibland blir det inte som man tänkt sig och jag lärde mig att acceptera det.

Istället kliver hon in i Dolphins lagbygge och gör det tillsammans med hennes tre år äldre syster Matilda.

– Mitt mål var att utvecklas och hitta rätt miljö för att trivas. Även ha en bra relation till coachen och lagkamraterna. Jag har hört mycket gott från min syster. Jag tror Norrköping passar mig bäst. Sedan att få spela med syrran har alltid varit en dröm.

Hur känns det?

– Overkligt, verkligen jättecoolt. Vi har alltid tränat på somrarna och drömt om att någon gång i framtiden spela tillsammans. Det är lite märkligt, jag har fortfarande inte förstått det.

Hur är er relation?

– Det är syskonkärlek. Vi går såklart varandra på nerverna ibland, det ska jag inte ljuga om. Men mycket kärlek. Nu blir vi bara tajtare och jag hoppas kunna komma henne närmare också. Vi har inte bott nära varandra sedan hon var 16 år, så det klart att man saknar varandra. Nu bor vi väldigt nära varandra.

Påverkade det valet av klubb?

– Det är mer en trygghet. Främst tittade jag på vilka bra resurser klubben har med egen styrketränare och egen hall. Det finns stor chans till utveckling och oavsett om jag inte spelar lär jag mig av att träna med bra spelare.