När Slovenien slagit Tyskland i Koper, den var färdigspelad strax efter uppkastet i Stadium arena, betydde det att Sveriges VM-chans var borta – redan innan mötet med Israel.
Ändå vann Sverige för andra gången mot Israel, nu 71–68, efter en rysare som var nära att gå till förlängning.
Visst, laget har haft svårt att stänga matcher och det blev kanske för spännande på måndagskvällen men kom ihåg att Sverige även har slagit Finland, Kroatien och Estland – och bara var ett skott från att få förlängning mot ett Slovenien med världsstjärnan Luka Doncic i somras.
Jag tycker att det här kvalspelet tydligt har bevisat det svenska landslagets kapacitet: vi är inte längre en blåbärsnation.
Långt därifrån.
50.e rankade Sverige kan tävla med motståndare högt upp på världsrankingen; Slovenien var topp fem när lagen möttes och både Finland och Kroatien tillhör de 25 bästa i världen.
Faktum är att blågult haft klara ledningar i åtta av de tio kvalmatcher som laget spelat inför turneringen i Japan/Filippinerna nästa år.
Och bara varit chanslöst mot det Tyskland som mer eller mindre genrepade inför sitt EM-slutspel på hemmaplan.
Den stora besvikelsen är förstås den onödiga förlusten efter dubbla förlängningar mot Kroatien i just Stadium arena – som minimerade chansen till VM-spel.
Men framtiden är ljus för laget där endast Chris Czerapowicz och Viktor Gaddefors fyllt 30 och som charmat med häftiga insatser i både Avicii arena och på Hovet – och dessutom vunnit tre kvalmatcher på bortaplan.
Det finns till exempel en spelfördelare som växt till en av kvalspelets allra vassaste på positionen.
I Ludvig Håkanson ser jag en spelare som kan föra Sverige till ett stort mästerskap inom en snar framtid – så pass har den 26-årige guarden dominerat det senaste året. Simon Birgander har i sina bästa stunder ett centerspel av högt internationellt snitt.
Det är dags att räkna bort de två mest meriterade herrarna i svenska baskethistorien – Jeffery Taylor, 33, och Jonas Jerebko, 35, från landslagsdiskussionerna.
Jerebko är portad efter sitt vansinniga beslut att spela för CSKA Moskva i Ryssland mitt under invasionen av Ukraina och Norrköpingssonen Taylor antydde själv när jag träffade honom för en månad sedan att landslaget befinner sig i ett läge där det mår bäst utan hans medverkan.
"Min uppfattning om basket är att det tar tid att spela ihop ett lag och jag tycker att de (landslaget) är på väg i en bra riktning med unga killar som gör det bra tillsammans. Det känns onödigt att då hoppa in i ett VM-kval efter bara två-tre träningar. Kanske skulle jag göra mer skada än nytta i det läget", sa han till Sporten då.
Jag är säker på att det är så förbundscoacherna Mikko Riipinen, Ludwig Degernäs, Joakim Källman och Boris Balibrea resonerar.
Den nuvarande generationen spelare där Dolphins har med Adam Ramstedt, Nick Spires och Felix Terins (nu Zwolle) är i princip tillräckligt bra och snart kommer talangerna som det snackas om – långt utanför basket-Sverige.
Guarden Elliot Cadeau, 18, med svensk mamma, valde Sverige före USA och har redan debuterat i truppen under VM-kvalet. Landslaget har också sett till att kontakten med blivande stjärnor som Bo "Bobi" Klintman,19, Kenny Pohto, 20, och Wilhelm Falk, 19, är intim redan nu. Att vårda nästa generation är något som landslagsledningen jobbat hårt med. Pelle Larsson, 21, imponerade också när han fick chansen. Årets stjärnskott i SBL förra säsongen, Dolphins Hugo Bergström, 21, ska också räknas in till de stora framtidsnamnen.
Melwin Pantzar, 22, är redan ett av dem.
För dem ska det bli en självklarhet att hjälpa Sverige till och i stora mästerskap i framtiden.