Devonte Green blev poängbäst med 20.
19 raka hemmasegrar i slutspelet – men sen tog det stopp.
Jämtland tog tillbaka hemmaplansfördelen och nu kommer allt avgöras i match sju i Östersund på måndag.
Spännande? Jovars.
Men vi tar en match i taget.
Fredagsdramat i Stadium Arena innehöll det mesta för Dolphins del – i form av missade skott, tappade bollar och dåliga beslut. Ändå, sjukt nog, hade laget chansen att vinna i sista minuten.
Men de lägena tappades bort (också). Å andra sidan hade det varit en mindre stöld om Dolphins skulle fått med sig segern och finalplatsen. Hemmalaget var aldrig i ledningen i matchen och det säger också en del om insatsen – inte minst från Jämtland.
Adnan Chuk och Jämtland får chans att avgöra på hemmaplan.
I hemmalaget var det många händer som inte kom upp i maxkapacitet. Men den som letar efter en spelare som symboliserar klubbkänsla, jävlar anamma och hög lägstanivå kan ringa in Tim Schüberg i laguppställningen.
Han går på max hela tiden – både i anfall och försvar. Jag trodde faktiskt att Dolphinskaptenen skulle få med sig laget och vända matchen. Men när allt kom till sin spets åkte Schüberg ut med en minut kvar av matchen – och sen rann allt ifrån laget.
Gick luften ur Dolphins nu? Inte en chans. De kommer sälja sig dyrt i avgörandet och Mikko Riipinen och coacherna kan säkert hitta både en och två grejer att skruva på. Dock kan ju inte han skjuta skotten på planen. Bara 17 av 55 satta skott (6 av 33 på treorna) håller självklart inte om man vill ta sig till en SM-final.
Dolphins har haft ett gäng arvfiender genom årtiondena: Alvik, Plannja och Södertälje räknas definitivt in dit. Det är nog dags att skriva in Jämtland på den listan också. De möttes i finalen i fjol och nu kramar de ur det sista av varandra i årets semifinal.
Det är inte direkt derbyavstånd mellan städerna men med Adnan Chuk som coach där känns det närmare på något sätt.
Chuk skulle inte direkt må dåligt om han slog sin moderklubb på måndag och tog Jämtland till den andra raka SM-finalen.