Först och främst – 210 centimeter Spires hade bästa utsikten när matchen avgjordes.
Med bara 21 sekunder kvar på matchklockan, i ett läge där ett taggat Dolphins ändå inte lyckats skaka av sig Jämtland, fick 28-åringen från Södertälje se lagets stora stjärna Devonte Green skicka i en trepoängare som fick 2 555 i Stadium arena att explodera.
81–77.
Med, i teorin, bara ett anfall kvar för bortalaget.
Alla fattade vad den innebar.
Nick Spires också.
– Jag står ju ute på planen och är en av spelarna, men samtidigt är jag ett basketfan och när jag ser vad den killen gör. Man tittar på honom i ren beundran, det är fantastiskt. Svårt att beskriva hur man känner. Det visar hur stark han är mentalt också, hur han kliver fram i de avgörande stunderna, säger landslagsforwarden efter att ha pussat fästmön Lina som fanns på plats i Stadium arena.
Prestigevärvningen, med ett tiotal utlandssäsonger bakom sig i Spanien och Polen, visade känslor redan innan avgörandet.
När han satte 55–48 vrålade Nick Spires – det var hans första lyckade distansskott sedan semifinal ett i Östersunds sporthall.
Det fanns både glädje och lättnad bakom känslostormen i den tredje perioden som kanske betydde minst lika för honom personligen som för laget i det läget.
– Det var skönt att se den gå i, det har varit lite torka. Det är sånt man får vänja sig med när man skjuter mer. Det gäller att hitta lösningar för att hjälpa laget, inte tvivla på sig själv. Jag försöker att ge energi, det var den inställningen jag gick in med i den här matchen. Vet att jag bidrar som mest då, och då brukar allt falla på plats.
– Den kom lägligt också. Men jag är ännu mer lättad för lagets skull. Vi hade många viktiga spel på slutet.
Det krävdes alltså något väldigt speciellt för att förlänga sviten i slutspelssammanhang till 18 matcher.
Någon särskild detalj som avgör?
– Det är lätt att känna stressen när man inte får mer än fyra-fem poängs ledning mot dem, men vi höll oss coola och det var en stark bidragande orsak. Sedan har vi publiken med oss, deras betydelse är enormt stor. Stämningen här är fantastisk.
Betydde det något att ni aldrig tappade ledningen?
– Det kanske man kan analysera efteråt, men under matchen är bara nästa moment i skallen. Där hinner inga tankar krypa fram för mig i alla fall.
– Vi tänkte likadant allihop, ett spel i taget. Det är oerhört viktigt mot ett så starkt Jämtland som vi inte lyckas dra ifrån. Det är deras största styrka, att de alltid lyckas hålla sig kvar i matcher på något sätt. Man måste hålla fokus i 40 minuter. Jag är superstolt och glad att vi klarar av det.
Att nollas i en semifinal var tungt för en nyckelspelare av hans kaliber.
– Såklart blir man frustrerad, jag har alltid haft störst press på mig själv. Det har jag alltid haft, men det här året har jag försökt finna ro när det varit tufft. Jag är stolt över att jag lyckats komma tillbaka efter tunga insatser. Det ger mig lika mycket glädje att se Adam få ett pris (bästa försvarare i SBL) för sin säsong, för jag har sett hur han växt som spelare de senaste åren. Jag vet också vad jag är kapabel till, jag har inte nått min fulla potential än, poängterar han.