Det var den sista pusselbiten i det tänkta guldbygget, landslagscentern Adam Ramstedt, som trampade snett när han landade efter kamp om en retur under den egna korgen.
Han haltade ut till omklädningsrummet för behandling direkt.
Tiden: 1,04.
När han kom tillbaka, inför den andra perioden, var det inte för att spela utan bara för att lägga sig med vänsterfotenhårt lindad och i högläge bredvid Dolphins-bänken.
Efter Dolphins-segern med 76–72 var han ändå vid gott mod. Han satt på reklamskyltarna vid bänken samtidigt som han pratade ned sin tillresta familj och fick foten omlindad en gång till.
– Vi får se. Vi hoppas på det bästa. Jag vill säga att jag kan testa på torsdag och se. Det är mycket som kan hända på några dagar men i andra fall tar det längre tid än så. Man vill ju spela men samtidigt vara smart också. Går det så går det. Då kommer jag spela. Jag vill inte vila i onödan, säger Ramstedt inför semifinal 2 som också spelas hemma.
Han har varit med om stukningar förut. Han kände nästan direkt efter situationen att det förmodligen var färdigspelat för kvällen åtminstone.
– Ibland är det svårt att avgöra men den här var ganska hård. Det kände jag direkt. Det var bara att springa in och linda först och främst, och sen känna efter lite. Jag kollade på matchen på mobilen i omklädningsrummet men när jag kom ut igen kändes det tungt att gå på foten.
Hur var det att följa matchen från sidan?
– Det är läskigare än när man spelar själv och är mitt inne i det. När man kollar utifrån är det mer nervöst. Men vilken himla comeback de gör grabbarna. Det är väldigt kul att se att de håller sig kvar i matchen trots att det är lite motgångar. En härlig vinst, skulle jag säga.
Trepoängsskyttet var 4 av 27 ett tag.
– Det är inte vackert men där visar vi vår styrka, att vi inte ger upp. Vi litar på att vi har fantastiska skyttar. Bland annat Felix Terins, en underbar andra halvlek, säger Adam Ramstedt.