Dörrarna slogs upp för publiken igen och det är svårt att anmärka på tajmingen.
Sju matcher kvar av grundserien, Dolphins går från klarhet till klarhet och med segern mot Nässjö är det tio poäng ned till Adnan Chuks Jämtland som inte bara har en nästintill omöjlig uppgift att jaga ikapp, ligatvåan är ett härjat basketlag för tillfället.
Tre förluster på sina fem sina senaste matcher. Skadesmällarna på Anes Zekovic och Steve Harris sätter spår och försvagar laget rejält.
Nyförvärvet Tonny Trocha-Morelos har inte direkt tagit Östersund eller ligan med storm och det är säsongens tyngsta period just nu för den hårdsatsande utmanaren.
Samtidigt har Dolphins kryddat med Adam Ramstedt, slagit klubbrekord i antal segrar och är i en sådan total harmoni att det snuddar till att vara motbjudande.
Dolphins dansar, vinner och ler. Jämtland söker, frustar och funderar.
De två stora förhandsfavoriternas säsong har stuckit iväg åt motsatt håll och tabellen är inte missvisande den här gången heller.
Dolphins är (med två matcher till godo) i överlägsen stil på väg att säkra hemmaplansfördelen hela vägen i slutspelet – och det finns inget som inte tyder på att det inte kommer bli en lång slutspelsvår.
Precis som ifjol.
Den största skillnaden: det kommer vara packade bänkrader i Stadium Arena och att det inte råder några som helst tvivel var guldtipsen hamnar.
Att ta hem SM-guldet två år i rad är något som Norrköping Dolphins aldrig lyckats med tidigare och är en extra morot för Tim Schüberg och Felix Terins som då har tre guld tillsammans och i samma klubb.
Vilken säsong polarna gör.
Snart byter båda om till landslagets färger och även om de inte spelar samma huvudroller i Blågult så är det på sin plats att stanna upp och begrunda hur Schüberg och Terins leder det här laget kväll efter kväll.
På olika sätt, men med samma avgörande klass och energi.
De har tagit vid med den äran där Mikael Lindquist och Joakim Kjellbom tackade för sig i egenskaperna att vara ryggrad, försvarsgeneraler och matchvinnare från distans eller med kloka beslut.
26 matcher. 23 segrar. 46 inspelade poäng. Kastar vi med att Adam Ramstedts matchats in i comebacken med största försiktighet så är det bara att konstatera att måltavlan på delfinryggen inte tappat ett skvatt i lyster.
Jämtland har tid på sig att skaka av sig läget, till och med sjunka ned i en kris, för att lära sig något av det och komma stärkta till slutspelet.
Jämtarna, två segrar mot Dolphins, är fortfarande det största hotet mot de regerande mästarnas back to back-ambition men inte i det här skicket.
Borås, Luleå, Nässjö och Södertälje kan buntas samman i samma analys egentligen: de kommer behöva hitta en nivå och ett spel de inte mer än touchat under säsongen. Framför allt göra det över tid.
Fredagskvällen slutade 91–71.
En match som utvecklade sig till en skyttefest och där trivs Nathan Dawit allra bäst. 27 poäng från de mjuka handlederna skickade hem Nässjö som förlorare.
Ett par tusen skolbarn och deras föräldrar (2 338 är en riktigt fin publiksiffra) hade det lagom trevligt en kväll när vi blev påminda om att idrott med fyllda läktare är avgörande för liveupplevelsen.
När hemmalaget tackade den återvändande publiken, när 14:e raka vinsten var klar och sista frågan i På spåret var ställd så segertrummade Dolfans ut kvällen.
Här kommer en bonusfråga värd tio poäng: Vilket lag ska kunna knäcka den här upplagan av Norrköping Dolphins?