Jag trodde att Kevin Taylor Lundgren skulle styra sitt lag till en seger i Östersund, efter de två vinsterna i Stadium Arena.
Men det är Alva Stark som fått sina spelare att vara starkast, smartast och hungrigast i de två hemmamatcherna i norr där sporthallens publikrekord slogs i den fjärde semifinalen.
Så här långt är det nykomlingen som imponerat mest i duellen, det måste medges.
Talar för "delfinerna" gör förstås favören av att vara i sin egen bassäng där laget den här säsongen bara förlorat en gång när det verkligen betytt något – mot Luleå.
13–2 är lagets facit, grundserien och slutspel inkluderat.
Men jag är inte längre lika uppkäftig som när Dolphins rätt planenligt skaffade sig 2–0.
Mötena däruppe har fått mig att tvivla.
När Östersund-spelarnas ögon lyst, nähe brunnit, av beslutsamhet tycker jag mig inte se samma självklara inställning hos spelarna i laget som fram tills för ett par dagar såg ut som den enda utmanaren till guldfavoriten Luleå.
Det här kan vara den bästa, och enda, chansen för många av Dolphins spelare att uppleva en SM- final.
Att Luleå har ambitioner att fortsätta vara landets ledande klubb på damsidan är lika säkert som att Taylor Murray kommer hamna i en större liga än den svenska efter säsongen.
Nu rustar också Södertälje för guld efter sin fiaskosäsong – missade slutspel – där troligen båda systrarna Eldebrink, Elin och Frida, och Louice Halvarsson kommer "hem" för att göra mesta mästarna till numero Uno igen.
Tre av svensk dambaskets viktigaste de senaste tio åren kommer göra ligan mer haussad än någonsin.
Södertälje värvade redan under säsongen den som ska bära landslaget de kommande tio åren, guarden Klara Lundquist.
Får Jesper Sundberg vara kvar har han framför sig sin häftigaste och mest inspirerande utmaning som coach.
Så det här kan vara den bästa chansen de närmaste säsongerna att nå en SM-final för Dolphins.
Inget snack om att framtiden är ljus för laget och klubben, inte minst efter stora framgångar i USM och beskedet att Riksidrottsgymnasiet flyttas till Norrköping. Men talanger som Saga Eklöv och Filippa Tilliander har ett par tuffa år framför sig innan det kan bli aktuellt för dem att bära ett guldsuktande Dolphins.
Tror i alla fall jag.
Att efter varje säsong byta alla utländska stjärnor, vilket förmodligen blir fallet även nu av olika skäl, är inte heller det mest vägvinnande valet i jakten på att bli bäst.
Så mycket står på spel onsdag kväll.
Ska det gå vägen för Dolphins krävs att de fyra importerna tar fram de bästa versionerna av sig själva, att de inte är rädda för att ta smällar under motståndarna korg när den femte semifinalen ska avgöras.
För kvartetten Taylor Murray, Jaelyn Brown, Kate Oliver och Akienreh Johnson kommer inte att få vila många minuter och måste ändå klara av att ta snabba och korrekta beslut för det är därför de är här. Har de den insatsen i sig?
Vem vill ta det sista skottet som kan ge en final om matchen kommer till den punkten?
Håller Rakel Gybergs fot för att ta viktiga minuter och dränera Östersunds stora spelare på kraft?
Har lagkaptenen Anna Lundquist sparat sitt vassa trepoängsskytte till just den här kvällen?
Är Matilda Ståhl jokern att kasta in från bänken för att ta matchvinnarroll?.
Svaren kommer – ikväll vet vi om Dolphins blir klart för sin första final sedan 2014.
Eller om uppstickaren blir historisk, med tjejen som startade sin coachkarriär i Norrköping under Kevin Taylor Lundgren (och Johan Lind) vid rodret.
Fatta vad det skulle betyda för Alva Stark att sänka sitt gamla lag i Stadium arena!
Förutsättningar finns för att det blir en speciell kväll, eller hur?