Självklart ska inte ett Dolphins utan Adam Ramstedt, Kamau Stokes och Hampus Åhlin klara av att vinna mot ett skade- och sjukdomsfritt Luleå – "Sveriges mest framgångsrika basketförening" – på bortagolv.
Men så blev det, och vi satt med en söndagskväll där det ven in superlativer från alla håll och kanter om Mikko Riipinen.
Om det funnits ett återhållsamt positivt surr runt Dolphinscoachen och det jobb han gjort under sin unga ledarkarriär, så höjdes hyllningskören med ett par rejäla decibel i och med vinsten mot Luleå som är mer än just det.
Mikael Stenbom är inte fel ute när han twittrar: "Alla mina år i klubben. Den här vinsten är en av de absolut mest imponerande".
Då var Stenbom (och Mikko Riipinen som assisterande) med och vann den sjunde och avgörande SM-finalen med ett sargat Dolphins-lag i Luleå våren 2018.
Stenbom vet vad han pratar om och även om söndagens ligaomgång var en match i en lång grundserie, så är det på sin plats att banka på den stora trumman.
Mikko Riipinen har lyckats pränta in ett grundspel och en tro som anammas obetingat hela vägen från stjärnspelarna ned till lärlingarna.
När förutsättningarna kastas om finns det en insiktsfullhet och intelligens att lösa situationen.
Sättet han skruvar, vrider och vänder på rätt saker för att få ut maximal effekt imponerar mest av allt.
Han har själv spelat på elitnivå och det lyser igenom under, innan och efter matcherna.
Riipinen sitter på ett spelsinne och en känsla för vad som krävs och har tagit sitt coachande till en ny, mer eller mindre klockren nivå, den här säsongen.
Rookie-året var det några barnsjukdomar med felinvesteringar på spelarsidan.
Hattandet med att ta in fel amerikaner för att snart skickas hem blev en läxa.
Det blev rätt från dag ett den här gången och nio segrar på tolv matcher – tre av dom borta mot Borås, Jämtland och Luleå – är ett inget annat än ett strålande facit.
Värvningen, hanteringen och utvecklingen av Adam Ramstedt är en annan del som kvitterar ut högsta betyg.
Med risk att ta i så jag spricker här nu – men visst trodde vi att Joakim Kjellbom skulle saknas mer?
Ramstedt har slipats fram till en pålitlig landslagscenter att bygga laget kring och ser själv ut att älska att ha en nyckelroll i det här unga bygget som inget lag går säkert mot för tillfället.
Felix Terins och Tim Schüberg utgör inte ligans bästa bakplan, men det är inte många som slår deras driv och passion.
Mikko Riipinen har ett jobb där han jämförs och ska leva upp till vad förnäma herrar som Adnan Chuk, Kelly Grant och Paul Burke åstadkom.
Företrädare som alla finns i historieböckerna som svenska mästare.
Dit kanske inte 33-åringen når i år, men har visat att han sannerligen är kapabel till stordåd och har efter den sörja som rådde i klubben stakat ut en väg som lovar gott på alla plan.
Med bra resultat kommer också harmonin och de lätta stegen till jobbet.
Klarar man av att hantera en så pass lurig utmaning som kastades framför Mikko Riipinen i söndags, lämnar en av landets mest svårspelade hallar som vinnare och är i topp av basketligan är det definitivt ett genombrott vi ser.
Laget, det enda laget så här långt, med den mest effektiva Riipinen-kryptoniten är Södertälje som kört över Dolphins två gånger i Stadium Arena.
Ludwig Degernäs får emellertid ursäkta. Han och övriga ligacoacher blir överglänsta.