Årets coach i ligan heter Mikko Riipinen. "Det är alltid svårt att veta hur duktig man är i andras ögon. Det handlar inte om att få beröm. Hur mycket kan man satsa? Kan man gå All In på det här för att nå nästa nivå? Det är klart när andra röstar om att man gjort ett bra jobb är det en bekräftelse och ger energi".
Dubbeln.
Norrköping Dolphins kan sträcka på sig.
Kevin Taylor Lundgren röstades fram till Årets coach i damligan. Nu tar Mikko Riipinen emot samma utmärkelse för SBL.
– Det är stort. Jättestort. Vi jobbar tätt. Sitter på samma kontor och spenderar mycket tid ihop. Vi är nära, säger Mikko Riipinen som är mitt uppe i en het semifinalstrid mot Nässjö om vilket lag som ska gå till SM-final.
Årets coach-utnämningem ger en extra boost på flera plan, enligt 33-åringen.
– En sak är viktig att poängtera – det går inte att bli Årets coach utan att ha bra spelare som köper in vad jag säger. De är prestigelösa och hjälper mig att se bra ut.
Var du inställd på att få priset?
– Nej, jag försöker inte spekulera. Jag vill inte bli besviken eller för emotionellt involverad. Jag lät det vara, men självklart ville jag vinna det. Det betyder extra mycket när hälften av de som röstat är de vi möter, dom vi spelar och coachar mot. Lagkaptener och coacher. Sedan är 25 procent media som också är viktig. När många olika grupper som kan rösta uppskattar ens jobb så är det jättestort tycker jag.
Första året som tränare slutade med att säsongen bröts innan slutspelet.
Dolphins omstart, med en grön head coach, gav betydligt fler förluster än segrar och laget hade inget med de absoluta topplagen att göra.
När den här säsongen startade upp syntes tidigt att det var en segermaskin som gav Södertälje en frän match om seriesegern.
Dolphins slutade tvåa, tog sig förbi Köping i kvartsfinal och är nu en vinst från SM-final.
– Vi har blivit effektivare, särskilt i anfallsspel. Vi kan spela snabbt. Förra året hade vi inte samma effektivitet. Vi är mer tydliga. Lite mer kreativa och har ett bättre skytte. Vi fördelar det på fler händer. Det lärde jag mig från förra året. Sen blir man lite, lite bättre på det man är bra på redan, säger Riipinen om lyftet.
Och gör ingen hemlighet om de personliga framtidsplanerna. Att ta över som förbundskapten är något hägrar.
– Till 100 procent så vill jag ha det, men det måste vara rätt i tiden för svensk basket också. Det är alltid svårt med landslag. Du har lite tid. Du ska lite tur med vem som kan vara med och vem som inte kan vara med. Lottning och alla möjliga saker. Skulle jag vara aktuell för det så är det för att jag kan hjälpa till och göra det bra för svensk basket och svenska landslaget och inte för att man bara ska ha förtjänat det. Jag vill kunna bidra i så fall.
Är du redo för jobbet?
– Det är många faktorer som spelar in, men jag skulle inte säga nej om de frågade. Det kan jag säga.
För det ska in ett nytt namn?
– Ja, det har jag förstått det som.
Är det någon från förbundet som hört av sig?
– Ehhh...nej...ha ha ha. Det är ingen som har ringt till mig.
Har du någon som representerar dig?
– Det är många agenter som har kontaktat mig, men de frågar mer om utlandsjobb än om landslaget. Jag vill inte ta för mycket fokus från var vi är här och nu, men jag har fått dels vanliga förfrågningar om jag är intresserad av att bli representerad. Vad som krävs för att jag ska gå vidare, vad det är för klausul som gäller. Sen har jag fått en förfrågan om ett specifikt lag, om jag skulle vara intresserad. Det har kommit en del, det kan jag vara ärlig att säga.
Hur känns det?
– Det är kul. Det var några sådär ställen, men det fanns också bra förfrågningar. Jag säger som jag sagt från början – jag vill ut i Europa men jag vill främst göra det med Dolphins. Sen måste man tänka på sig själv. Skulle det dyka upp en möjlighet som är ett bra steg för mig så måste jag fundera på det. Jag har en väldigt öppen dialog med David (Bergström, klubbdirektören) och har berättat allt för honom. Om landslaget skulle vara aktuellt är frågan om det inte skulle vara enklare att stanna i Sverige.
Procentrösterna
47,6: Mikko Riipinen.
12: Ludwig Degernäs, Södertälje BBK.
11,2: Henrik Svensson, Borås Basket.
9,1: Boris Balibrea, Umeå BSKT.
7,3: Joakim Källman, Nässjö Basket.