Välfyllt - igen. Dolphins fortsätter att dra folk.
Det fanns så många explosiva beståndsdelar instoppat i det här toppmötet att det borde ha kommit med en varningstext på förhand.
Norrköping Dolpins mot Jämtland.
Lagen som fläskat till sig för att bli bäst, lyckats behålla en stark stomme och vässat med nyförvärven som ska bli tungan på guldvågen.
Det är bäddat för en kamp som kan bli något alldeles extra.
Att Adnan Chuk i det läget väljer att gå ut och kasta lite extra eld på saker och ting med att dissa klassen på ligan förra året, när hans gamla lag vann och retar gallfeber på klubbledningen med David Bergström i spetsen, gjorde det här till en tidig slutspelsbatalj.
En indikator vem som kommer ha slagläge. Mentalt och tabellmässigt.
Tyvärr så dök aldrig Dolphins upp.
Eller de skickade sitt träningsmatch-jag. Och blev totalt sönderskjutna, sönderlästa och överkörda i alla viktig delar av toppmötet.
Jag tänker inte ägna mer rader och energi än vad jag behöver åt domarnas roll i Stadium Arena.
Den delen skötte hemmaspelarna mer än tillräckligt.
Tyck vad du vill om de tre i mitten, det var en oklar nivå – men lika oklara och obeslutsamma var delfinerna när det hivades passningar till fel spelare, fumlades bollar över linjen, sköts illa och såg allmänt förlamat ut.
Tack så mycket, tänkte Adnan Chuk och kunde tidigt se att det här blir en kväll som vi (Jämtland) älskar och Dolphins hatar.
Mycket riktigt.
Utan skadade Steve Harris som snittar 15 poäng, nio returer och 26,2 minuters speltid för jämtarna fick ligaettan tänka om och testades ännu mer med RT Guinn på fyra foul redan i första halvlek.
Då, efter halva matchen, skiljde det bara åtta poäng och det här levde, men det saknades för mycket i Mikko Riipinens lag som alldeles för tidigt drabbades av panik och skulle skjuta ikapp matchen. Det fungerade inte alls.
Inte ett skott gick i. Inte en enkel poäng heller.
Varje tillfälle Riipinen fick att väcka och rida på publiken så tog han den med att demonstrativt veva åt de välpackade bänkraderna men det fanns inte där, hans eget spel, och med två raka förluster och två torskar mot Jämtland finns det anledning att börja fundera och fråga om det här är på rätt väg?
Om det är rätt spelare och om det är läge att "se om huset" som Felix Terins uttryckte sig. Tidigare i veckan stängde inte Riipinen dörren till eventuella ändringar.
Det här var knappast en insats som övertygade honom att tänka om.