Felix Terins om stämningen under finalserien: "Mina föräldrar var over the moon", säger han.
25-åringen ledde sin moderklubb till andra raka SM-guldet och fick utmärkelsen finalserien MVP (mest värdefulla spelare) 2022 – innan flyttlasset gick till en av de största städerna i östra Nederländerna, Zwolle.
Men efter karriärens första utlandssväng återvänder Felix Terins till Norrköping Dolphins, som har skrivit ett avtal över hela nästa säsong.
– Det händer inte alltid att sin moderklubb spelar i Europa. Det var en stor anledning som lockade med Norrköping. Att få göra det här med alla grabbarna som är kvar. Det är som en familj, det är hela paketet. Det är så mycket mer än bara basket, säger Terins om valet att vända hem, precis intill kaktusplanteringarna i centrala Norrköping.
Efter tre raka SM-guld och Europaspel för andra raka gången, är Dolphins på frammarsch. Men guarden tror att klubben kan bli ännu bättre.
– Det tror jag absolut. Vi kan ta oss ännu längre i kvalet till Champions League och Fiba Europa Cup. Målet är att kunna utmana i Europa. Kan vi hitta rätt från början med amerikanerna och alla andra spelare som behövs i det här laget, så tror jag vi kommer lyckas. Det finns mycket potential redan i det laget vi har, säger han.
Fanns det något konkret på bordet från utlandet?
– Jag hade intresse, men det fanns inget konkret på bordet. I slutet av dagen om det inte finns något på bordet, så finns det inget i min värld. Då kände jag att det var bättre att inte chansa när jag hade så bra kontrakt på bordet från Dolphins.
Basketen i Norrköping växer och det såg man verkligen under finalserien mot Borås, där det var fullsatt och lapp på luckan. Något som lockade mycket när valet av klubb skulle beslutas om.
– Vi hade ett snitt på 800 åskådare, så jag kände väl att det var ett steg ner, när jag valde klubben. Men där och då var jag där för att spela basket och inte för publiken. Men sedan har jag följt Dolphins i år och insett att det är riktigt nice att spela inför storpublik. Framför allt sista finalen såg jag på tv. Jag var tvungen att ringa mamma och pappa och fråga hur stämningen var. Då hoppades jag att de skulle lugna mig men de var "over the moon". Det var sådan hype i arenan. Det lockar också. Man vill spela basket där det är betydelsefullt.
Kaktusparken med inslag av Dolphins.
Landslagsguarden fick en stor roll i sitt nya lag och spelade 30 minuter per match. Men runt jul fick coachen – som hade varit i samma klubb i 25 år – sparken.
– Det var tufft. En stor anledning till valet var att det var en stabil plats. Då tog assisterande coachen över och han var inte riktigt menad för att vara headcoach. Han var väldigt öppen med att han inte kunde spela anfall och sa "gå ut och spela", så med tiden märkte man att de andra lagen hann spela ihop sig medan vi sprang mest runt.
När förstod du att det inte skulle bli en fortsättning?
– Tråkigt att säga, men efter jul. Jag tog våren som ett steg att visa upp mig. Målet var inte att stanna där utan att göra ett år och sen gå vidare utomlands. Tyvärr ville coachen bara spela av matcherna. Det var en tråkig inställning och det spred sig till laget.
Basketboll gjord av kaktusar i Kaktusparken.
Vad ser du mest framemot?
– Att spela Dolphins-basket, det här snabba. Det passar mig. Sedan får vi se hur vi bygger laget. Jag älskar att kasta alley-oops. Jag hade gärna sett lite mer sånt också. Någon som Jackson Rowe eller Ladarien Griffin. Oavsett om vi ställer upp med fem ute, så ger det mig mer space att skapa något för andra. Jag är öppen för båda.