Du kan ta Sveriges största basketspelare ifrån Norrköping men du kan aldrig rycka Norrköping ur Jeffery Taylor.
Är lokalpatriotismen tillräckligt stark för att mynna ut i en återkomst? Det känns så.
Alexander Fransson, Christoffer Nyman och Jonathan Ericsson får ursäkta – men Jeffery Taylor i Dolphins skulle slå allt vi tidigare sett i hemvändarväg.
För ett par dagar sedan fyllde Jeffery Taylor 31.
Han har fortfarande två år kvar på kontraktet med Real Madrid och det finns inga tendenser till en dalande karriär.
Väl tidigt att börja spåna i om vi kommer att få se honom sluta cirkeln i Dolphins?
Kanske, men dragningskraften att spekulera och fantisera om scenariot går inte tämja.
När dessutom Dolphins coach och Taylors goda vän, Mikko Riipinen, meddelar att de två diskuterat frågan och att båda går igång på idén att stå som spelare och coach i Stadium Arena en dag så känns det inte som ett långskott.
Jeffery Taylor har aldrig spelat en enda sekund i ligan. En annan aspekt att kasta in i sammanhanget.
För att undvika att hamna snett i NCAA:s luriga regelverk var det inte ett alternativ.
Hade Taylor varit en del av Dolphins A-lag kunde det äventyrat möjligheten att komma in på Vanderbilt University och senare ta steget till Michael Jordan-ägda Charlotte Hornets i NBA.
Taylor är numer pappa och har varit utomlands länge nu. Han stack redan som tonåring.
När Riipinen tog över Dolphins hade polarna ett samtal som handlade om att de en dag skulle arbeta tillsammans.
Jeffery Taylor har vunnit tio titlar under sin tid i Spanien. Han är en ensam svensk om att vinna det finaste man kan göra som klubblagsspelare, EuroLeague.
Den spanska kolossen är ett bättre lag med Taylors defensiva superkrafter och att han stannat kvar i klubben som han kom till inför 2015/2016 är en stark indikator om hans status.
En dag kommer Jeffery Taylor och familjen behöva ta ett beslut som bottnar i om det är dags att komma hem. Mycket talar för att spel i Dolphins kan bli en realitet.