Jubileet för klubben hamnade lite i skymundan av herrlagets åttonde SM-guld förra måndagen.
Men den 8 maj var det alltså 60 år sedan som Åke Björck bildade Hageby Basket. Han hade lämnat Huskvarna för att studera i Norrköping, delvis ivägskickad av sin far för att dämpa hans basketintresse.
Det blev alltså helt tvärtom och han kom i stället att bli Mr Basket i sin nya hemstad.
Den unge smålänningen kom omedelbart i kontakt med basket. Han hittade likasinnade och ur den träningsgruppen bildades inom kort Hageby Basket. Åke Björck har berättat, delvis lite skämtsamt kanske, att hans pappa inte förlät honom förrän efter SM-guldet 1980.
– Så var det. Det var först när han kom till Himmelstalundshallen som han förstod hur stort det var i stan. Det var 4 350 på matchen. Vi hade status, säger Björck.
Bland de äldre basketentusiasterna i stan smäller nog det guldet högst. Amerikanska lirare som Fran O´Hanlon , Kenny Grant och Kris Grundberg, tillsammans med lokala stjärnor som Martin Terins och Bo Faleström, blev de första mästarna i klubben – och de enda under namnet Hageby Basket.
Damernas första guld 2000 togs med namnet Flamingos men därefter är det Norrköping Dolphins bakom samtliga: rullstolslaget har flest med nio, herrlaget åtta och damerna tre.
20 SM-guld alltså, varav 19 av dem har kommit de senaste 25 åren.
Åke Björck var den som satte bollen i rullning för 60 år sedan. Han var bland annat coach 1980, och skötte mer eller mindre hela klubben i flera decennier via sin legendariska väska, och var även tidigare coach för rullstolslaget. Numera är den pensionerade idrottsläraren "bara" en stolt supporter på läktaren som kan konstatera att hans basketarv har tagits om hand och förädlats med varsamma händer genom åren.
– Allt är välskött och det är en förening i fin form. Vi har etablerat oss bland de fyra bästa i Sverige. Herrlaget har varit i slutspel 44 av 45 gånger sedan slutspelet infördes. Om vi skulle åka ur i kvartsfinal vore det ett jättemisslyckade och det säger ju en del, konstaterar han.
Björck var med på herrlagets senaste guldbankett på Hugo på tisdagskvällen. Det blev känslosamma timmar och fina tal när säsongen skulle summeras.
– Det var nog den bästa tillställningen där. Det var mycket god stämning.
Hur många guldfiranden har du varit med om under åren?
– Det är nog upp mot 15 i alla fall. Fast den första prisutdelningen höll jag på att missa. Efter att vi hade vunnit guld 1980 gick jag fram och tillbaka med min väska i korridorerna i Himmelstalundshallen och pratade med mig själv. Sen kom jag på att jag borde gå in i hallen igen. Om jag hade kommit 20 sekunder senare hade Smedby-Rune snott min medalj, berättar Björck och skrattar åt minnet med den välkända Norrköpingsprofilen och lagets maskot under de åren.
Vi måste avsluta med att backa till måndagen den 8 maj 2023. Det blev tre flugor i en smäll. Dolphins firade 60 år, herrlaget vann det åttonde guldet – och Åke firade namnsdag.
Det är en dag och kväll som den 81-årige klubbikonen värderar oerhört högt.
– Det var ju förutbestämt att det skulle bli så här. När jag såg spelschemat förstod jag att vi skulle kunna vinna guld samma dag som vi fyllde 60 år, och det stämde ju in fullständigt.
Han själv hade en liten men känslosam biroll. Det var stående ovationer bland 3 500 i Stadium Arena när höftskadade Åke Björck, inrullad i rullstol av gamle guldliraren Bo Faleström, fick leverera matchbollen.
– Mikko (Riipinen, coachen) sa det. När jag skjutsades ut i mitten av arenan blev han väldigt tagen, Han bara sa det för sig själv: "Fan, den här matchen får vi inte förlora.
Hur var det för dig att få den uppskattningen från alla?
– Det är ju så man blir tårögd. Det är så stort. Det hade man ju inte i åtanke från början, säger Åke Björck när han snabbt ser tillbaka på sina 60 år med klubben.
Förresten, har du kvar din gamla väska?
– Tyvärr inte. Den låg i källarförrådet när vi skulle flytta för fyra år sedan men den hade rasat ihop fullständigt. Jag var tvungen att kasta den då.