En sensationell uppryckning som knockade konkurrenter och förståsigpåare av banan.
När Adam Ramstedt klippte ned nätet från ena korgen i Stadium Arena, samtidigt som guldkonfettin for genom luften, var knallen ett faktum. Dolphins hade gått hela vägen från ett beskedligt lag till bäst i Sverige på ett år.
En säsong där allt föll på plats.
Rekryteringsmässigt och taktiskt.
Under Mikko Riipinens ledning styrde 34-åringen laget så nära det går att komma en fullträff, individuellt och kollektivt.
Ett par dagar senare på guldbanketten var det inte den där kraftiga euforin som präglade middagen.
Mellan tal och hyllningar märktes absolut stoltheten över bedriften, men det kändes mest som det var en utbredd känsla att det var sista natten med gänget.
Kamau Stokes, Terry Larrier, Adam Ramstedt, Phill Carr, Hampus Åhlin, Vincent Taylor och Lucas Lindh visste att det snart var dags att ta farväl och det var också ett lag som snart var splittrat över andra delar i Sverige och Europa.
Hur klubben svarade upp?
Inte direkt passivt eller försiktigt. Snarare med en samlad manöver för att inte lämna ifrån sig guldbucklan.
När Brandon Tabb presenterades i helgen – en erkänt skarp offensiv poängkraft – var det amerikan nummer tre i ett regerande mästarlag som också snart lär välkomna tillbaka LaDarien Griffin med ett färskt finskt ligaguld.
Det ger en kvartett starka amerikaner till en solid guardgrund med Felix Terins och Tim Schüberg. Nyförvärven Elias Desport och Nathan Dawit värmer upp inför försäsongsstarten med att vara med i landslaget i Södertälje. Dolphins signal är tydlig. Det är kul att vinna.