Tim Södergren: Han lyfte taket som ingen annan – grattis, Luleå

Han var inte Dolphins viktigaste spelare på planen.

Men troligen den störste för fansen.

Av begripliga skäl.

Ingen annan under guldsäsongen fick taket i Stadium Arena att lyfta på samma sätt som LaDarien Griffin och hans galet häftiga dunkar som 25-åringen från Jacksonville i Florida gärna bjöd på.

Griffin brukade påminna hur viktig publiken är, hur gärna han ville göra dem till lags för att de skulle vilja komma tillbaka – och hur han älskade att ge sitt lag kicken den behöver i vissa lägen.

Så det är mycket mer än ett spel för galleriet när han lyfter mot skyn.

LaDarien Griffin plockade också fram sidor som få utländska stjärnspelare gör i jakten på titlar, utmärkelser och fin individuell statistik för att få ett mer lukrativt kontrakt nästa gång.

Den medmänskliga.

Han missade sällan chansen när Dolphins predikade basket i Norrköpings skolor och han var nästan alltid en av dem som stannade kvar längst efter matcher för att skriva autografer till de yngre fansen.

Stjärnans initiativ under pandemin i vintras, att samla in leksaker till barn i Norrköping som inte hade råd att köpa julklappar, gav honom en egen gloria.

Orden i samband med insamlingen sa det mesta om amerikanen:

– Jag känner att jag vill ge tillbaka. Jag har vuxit upp med föräldrar som sett till att jag och min bror har fått allting vi behöver. Alla har det inte lika bra. Vi har ett jobb där människor kommer och tittar på oss. Jag är inte rikast i världen, men är välsignad att jag får jobba med det här och det vill jag använda och göra något bra av.

När Dolphins-coachen Mikko Riipinen öppnade dörren för att det 200 centimeter långa spänstfenomenet troligen inte ingick i planerna när klubben ska satsa på spel i Europa dröjde det inte länge innan BC Luleå, som mästarna slog ut på vägen till det andra raka SM-guldet, tog chansen.

Klubbdirektören Lars Mosesson och huvudcoachen Peter Öqvist – som nyligen förlängde kontraktet – kommer inte ångra sig.

Frågan är om Dolphins behöver göra det.

Jag räknar med att den dubble guldcoachen Riipinen vet vad han gör när han släpper en spelare som vunnit guld i två olika ligor de senaste två åren så att en av de värsta guldrivalerna kan roffa åt sig en av SBL:s mest uppskattade lirare. 

En power-forward som varit en av de främsta försvararna, men också under tiden i Sverige (och Finland?) blivit bättre i alla delar av spelet. Griffin spelade drygt 23 minuter per match under sin andra säsong i Dolphins, snittade nio poäng, sex returer och nästan två assists.

Det är också ett klubbyte som inte görs särskilt ofta.

Rivaliteten mellan två av ligans jättar har varit förenat med heta känslor ända sedan den stora guldfighten 1998 (som Dolphins vann).

När Dolphins-ikonen Fred Drains – då nybliven svensk medborgare – valde bort Norrköping för Luleå och Plannja sommaren 2004 var det en flytt som inte förläts utan friktion av alla fans.

Att känslorna fortfarande kan svalla över när klubbarna möts kom ett bevis på under våren SM-slutspel när spelare i Dolphins efter semifinalsegern i Luleå Energi arena fick plastförpackningar med mat inkastade på sig i det som kallades "korvskandalen".

Men i den här övergången antar jag att klubben som nobbar en fortsättning och inte spelaren som gärna ville vara kvar som är parten med risk att utsättas för en och annan kommentar på sociala medier.

Så tack för showen och good luck, "LD".