Tillbaka i villan i Svärtinge. Adnan Chuk och sambon Malin Aasa tar emot på verandan medan barnen, Selma och Benjamin, stryker runt mammas ben.
Sverige–Schweiz–Sverige.
Norrköping–Genève–Östersund.
Utlandsflytten blev kortare än planerat. Pandemin kastade drastiskt om tillvaron, och när Jämtland satte in den stora charmoffensiven växte beslutet fram att tacka ja.
Klubbdirektören Pecka Johansson och styrelsens Mikael Bernervall åkte inte bara till Genève i januari för att dra in diplomatstadens luft i lungorna.
De skulle locka över Adnan Chuk.
– De har gjort rediga försök, bara att de tog sig ned och var på plats tre-fyra dagar. Det hade de inte behövt göra med dagens teknologi. De la fram en proffsig presentation och ville verkligen markera, säger Adnan samtidigt som han ställer ned två kaffekoppar på bordet.
Treårskontraktet träder i kraft 1 augusti och det finns en omedelbar kravbild att prestera. Torbjörn Gehrke vann jämtarnas hjärtan men tog aldrig laget längre än till semifinal.
Adnan Chuk är handplockad för att på allvar lyfta Jämtland närmare övre skiktet i ligans näringskedja.
Vad som lockade?
– Visionen kontra förutsättningarna att faktiskt komma dit, och att de vill så mycket. Den energin känner man när man pratar med dom. Jag har spelat där i två år, det är ett bra ställe att vara på, säger Chuk.
– De har byggt upp en organisation runt laget där alla jobbar extremt mycket. Alla brinner på ett sätt som jag saknade här i Norrköping. Det är inget jobb eller uppdrag som är fint att ha på sitt CV. Du ska verkligen brinna för det – vad gör du annars här?
Så mycket mer om Dolphins och den rätt så infekterade situation som uppstod innan skilsmässan, är inte 38-åringen så pigg att prata om.
I juni 2018 skrev Chuk ett historiskt långt kontrakt med klubben. I samband med att femårsavtalet presenterades sa guldcoachen: "Det här är en kärleksförklaring".
Ganska exakt ett år senare bröts samarbetet och Dolphins stod inte bara i krissituation med miljonunderskott, röda siffror och internt tjafs.
Det var tydligt att Adnan Chuk och den nya styrelsen stod på olika planhalvor.
– Jag är ingen som tänker bakåt. Jag har rent samvete och jag har också märkt under året hur folk lättade på sitt samvete när de började att ringa och skriva till mig. Folk som inte riktigt stod på min sida då. Jag vet vad som hände och hur tankarna gick.
Vad hände då?
– Egentligen är det inget som jag vill prata om i media. Det är något som kan skada klubben, och jag vill aldrig skada Dolphins på det sättet. Jag tycker det är fel, men alla hade chansen tusen gånger om att säga vad de ville till mitt ansikte.
Har du lämnat det som hände eller är det en tagg i dig?
– Det har inte varit en tagg, Jag har inga problem med Dolphins, absolut inte. Det känns som det mer var deras problem än mitt. Jag har fortfarande vänner som jobbar där. Jag har rent samvete.
Blir det speciellt att kliva in i arenan och stå på andra sidan?
– Det tror jag definitivt. Det är klart. Jag har spelat i Nubf, har stått i Dolphins-klacken, spelat i Dolphins, varit kapten i Dolphins, varit assisterande coach och har coachat. Det går inte bara att stänga av, men jag spelade även SM-final med Södertälje mot Dolphins. Man har ett jobb och en skyldighet när matchen sätter igång. Då, när det är match, vill man vinna.
I den omstart som Dolphins gjorde med rookien Mikko Riipinen som huvudansvarig pratades det om ett medvetet val att spela en annan typ av basket än den Adnan Chuk förespråkade under sina år i Stadium Arena.
Ställer man Riipinens filosofi mot Chuks så klassas oftast den förstnämndes som roligare och mer underhållande.
På ett litet djupare plan: det springs mer och tempot skruvas upp.
Chuk har svårt att köpa resonemanget med vad som är rolig basket och vad som inte är det.
– Jag har aldrig varit på en presskonferens utomlands, eller läst en artikel där man nämner rolig och tråkig basket. Inte heller att man pratar om västeuropeisk och östeuropeisk basket. Jänkarna tar massor av oss i Europa och vi tar massor av USA. Det är en blandning rakt av. Pratar vi struktur, disciplin och försvar: ja, det kommer alla mina lag ha.
Känns det orättvist att få ett betyg hur rolig basket man spelar när det handlar om elitidrott och att vinna?
– Det stör mig inte. Det är oseriöst snack. Jag har mina kritiker och jag har mina mentorer som jag pratar med som är på en högre nivå än vad jag är och som har coachat i 20 år. Dom säger saker som jag tar till mig. När de berömmer vet jag att det kommer från seriöst håll. Det kan jag ta till mig och jag kan ta till mig när dom tycker att jag gjorde åt helvete fel.
– Man skrapar på ytan om man pratar om rolig eller tråkig basket. Det är lite som att prata med min dotter, Selma fyra år, som säger: "Det här är kul och det här är inte kul". I Schweiz spelade vi snabb basket för vi hade ett lag som det passade för det.
Tvåårsdagen av Dolphins SM-guld som säkrades efter avgörandet i sjunde avgörande finalmatchen i Luleå närmar sig. Sporten träffade Chuk på spelarhotellet timmarna innan avgörandet och han gav inte bara ett lugnt intryck, han lät trovärdig när han sa att han hade en känsla att det skulle gå vägen.
– Jag var inte så nervös, jag visste. De spelade korten som vi ville hela tiden. På planen, på presskonferenserna, i tidningsartiklarna och i allt annat som kommer med en finalserie. Det var som vi var steget före hela tiden. Luleå var ett riktigt bra lag, de slog oss rejält i deras hall. 20-25 poäng. Vi hade inte en chans men det kändes som vi visste hur det skulle sluta.
Hur förde du över det på spelarna?
– Att få spelarna att hela tiden tro är en jätteutmaning som coach. Speciellt när vi inte var i närheten de första matcherna. Det är inte lätt att komma in efter en 30-poängförlust och säga: "Kom igen, grabbar. Vi tar nästa". Men det är alltid lättare när du har Jocke Kjellbom, Johnell Smith och Micke Lindquist i omklädningsrummet.
– Om jag ska vara ärlig har jag inte sett matchen någon gång, inte ens klipp. Jag pratade med Malin om det – det är en konstig känsla. Jag vet ju att jag var där, det hände. Men för mig är det så att man är inne i den där bubblan och det var först efteråt som allt kom ikapp mig.
Ett SM-guld. Två SM-finaler. Två gånger Årets coach.
Adnan Chuk har fått förtroendet och förutsättningarna att putsa till sitt CV i ett Jämtland på uppåtgående.
Varningssignal utfärdas härmed.