Det vore en löjlig underdrift om man påstår att amerikanen, född i Bryan (Texas) haft hela världen som arbetsplats under sina snart 20 säsonger som basketproffs.
Finland. Sverige. Tyskland. Turkiet. Polen. Ukraina. Frankrike. Grekland. Israel. Ryssland. Japan. Ungern.
Hängde ni med?
Tolv länder, 18 klubbar räknar Richard Thomas Guinn in – efter collegeåren i New Mexico och Texas hemma i USA.
Han hymlar inte med vad som styrt valen.
– Ibland har det varit pengarna, vid andra tillfällen familjesituationen. Valen har skiftat, och det har inte bara varit mitt beslut, säger han och påpekar att hustrun Malin, som han träffade i Oskarshamn under ett tre-mot-tre-turnering utomhus sommaren 2006 när han spelade för Södertälje.
– Vi pratade i telefon och mejlade under sex månader, blev ihop och allt föll på plats så vi har hängt ihop sedan dess. Utan henne hade jag inte varit den jag är i dag.
När han visar de tre barnen vad pappa åstadkommit kan han bland annat kalla sig ukrainsk mästare (med Budivelnyk 2009) och grekisk dito (med Panathinaikos 2013).
Nu är nomadlivet över och Sverige – han blev svensk medborgare 2018 – kommer vara hans hem även när karriären är över.
Men att han pensionerar sig som spelare efter finalserien mot Dolphins är inte alls säkert.
– Får se hur kroppen känns, jag lyssnar på den och sedan får vi se. När min kropp säger att den är färdig med det här tänker jag inte kämpa emot. Då är det över.
Ett guld kanske vore det perfekta slutet?
– Ha, ha Jag älskar fortfarande sporten, det brinner fortfarande en eld inom mig och så länge jag kan tävla med yngre killarna kör jag. Jag försöker göra samma saker och har klarat mig från skador så jag tror och hoppas kunna spela vidare, säger den snälle jätten vars kontrakt går ut efter säsongen.
Att Jämtland-kaptenen inte bryr sig om att titta i passet förstår ni.
Dolphins gör också bäst i att strunta i den formaliteten.
Efter att ha foulats ut tidigt i den första finalen i Stadium arena – med noll poäng – har Guinn fortsatte med 22/6 returer och 15/9 returer och varit en viktig pjäs i Adnan Chuks guldutmanare.
Bland annat med pricksäkert trepoängsskytte i den tredje finalen i söndags.
– Lämnar de om mig ren, då straffar jag dem. Alla i Sverige vet att jag kan skjuta utifrån, säger RT Guinn och påpekar att Jämtland väntar sig en annan match i kväll.
– (Felix) Terins var het i första finalen, efter det har vi jobbat bra mot honom. Men vi räknar med att både han och (Nathan) Dawit kan ha kvällar där de sätter mycket. Det finns så många bra spelare i båda lagen att du inte vet vem som kommer att vara den som avgör. Det är tjusningen med en sån här finalserie, ingen match blir den andra lik.
Nycklarna till vinst i nästa match?
– Stoppa trepoängsskytte, dra ned tempot och minska antalet egna misstag. Vi vill spela kontrollerat, men ibland också snabbt.
Den respektingivande looken – storleken, musklerna, den rakade skallen och de utmärkande tatueringarna – kommer till användning på planen men RT Guinn är också den förste som hjälper en motståndare eller ber om ursäkt när den väldiga kroppen hamnat i vägen.
– Om jag ser till att någon åker i golvet är det självklart för mig att kolla hur det står till, vare sig det är en med- eller motspelare. Det ska vara tufft, basket är en fysisk sport, men jag vill inte att någon ska bli skadad ute på planen, säger den snälle jätten som faktiskt till Sverige första gången redan 2005.
När han återvände 13 år senare var det tack vare en gemensam nämnare.
Torbjörn Gehrke, som RT Guinn lärde känna under åren Södertälje, värvade 2018 honom till Östersund.
– Tror att han ringde varje sommar under sex-sju år och till sist kändes tillfället rätt att säga ja. Tyckte vi båda, säger Guinn om flytten tillbaka till Sverige och slutstationen för spelarkarriären.