Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Långtidskontraktet är ett skyddsnät och en garanti

Jagade i Sverige, på nyfikna ben i Europa. Vikten av att luta fortsättningen mot Adam Ramstedt? Svårbeskrivbart stor.

Adam Ramstedt.

Adam Ramstedt.

Foto: Johan Axelsson

Basket2022-06-13 13:04
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På ena kortsidan i Sporthallen i Östersund satt Adam Ramstedt

Karriärens fjärde SM-guld, det andra med Dolphins, var bara ett par minuter gammalt och firandet pågick för fullt hos lagkamraterna.

Ramstedt? 

Han satt där lugnt, nästan med ett filosofiskt ansiktsuttryck och tog in stunden. 

– Det har varit skador och lite oflyt. Saker jag inte kan påverka, men att komma hit var rätt. Det är lätt att säga när vi vunnit, men jag hade varit nöjd ändå med att komma tillbaka ändå, sa han.

Det blev det gyllene slut landslagsmannen och Dolphins satsade och strävade mot, men på ett personligt plan var det ett par kärva månader efter en motig tid i GTK Gliwice.

Ramstedt kunde inte gasa utan fick lyssna på den sargade kroppen och hushålla med speltiden för att inte äventyra något.

Men när fjärde finalmatchen var vunnen, guldet klart och analysen gjord så hade han spelat en huvudroll i mästarnas prestation.

Ramstedt gav Dolphins vad laget behövde, bidrog starkt till att knäcka Jämtland och det är ingen tillfällighet.

Adam Ramstedt och Norrköping har utvecklats till en välmående, vägvinnande relation där båda parter får ut det mesta och bästa av varandra. 

Ett tydligare facit än två raka SM-guld hittar du inte.

BC Luleå och Södertälje fanns med i dragkampen när Ramstedt bröt i Polen – men valet föll på Dolphins.

Tre nya år. 

Det är frieri som heter duga och väl värt en applåd till klubbens handlingskraft och inslagna väg att skriva längre avtal (Mikko Riipinen, Tim Schüberg, Nathan Dawit och Hugo Bergström).

Dolphins kommer vara jagat i ligan. 

Alla vill peta ned mästarna från tronen och i Europa kommer laget testas. 

Att ha Tim Schüberg och Adam Ramstedt att hålla ihop gruppen på och utanför planen är inte bara ett klokt drag.

Det är svårslaget. Ett skyddsnät och en garanti att kvalitetssäkra verksamheten.

***

Felix Terins, LaDarien Griffin, Brandon Tabb, Jackson Rowe och David Jolinder är helt eller halvvägs borta från årets guldlag. Det är inga spelare du ersätter i en handvändning eller utan ett gediget scoutingjobb. Attraktionskraften i egenskap av att vara mästarklubb och en satsning i Europa sätter emellertid inte Dolphins sportsliga ledning i en sits där de behöver vända på stenar för att hitta potentiella nyförvärv. Tvärtom. Knäckfrågan – och vad som känns mest intressant – är vägen som väljs utan Felix Terins. Mikko Riipinens allra viktigaste beslut, hävdar jag.