Guldfesten från kvällen innan hade vädrats ut. Spilld segerskumpa var borttorkad och de färska svenska mästarna (fin hyllning i halvtid) var hedersgäster på första parkett.
Baksmälla eller en förlängd slutspelsfest när herrarna klev in med chansen att dubbla finalövertaget?
Någonstans mittemellan, spelmässigt.
Det här utvecklades till en fysisk kamp, basketmässig kramp och en ny finish där Dolphins fattade de klokaste besluten och åter hann väcka en matchvinnare i tid.
I final ett var det Felix Terins från distans.
Nu Brandon Tabb som behövde nästan två hela finaler på sig för att sätta sin första trea.
75–74 från amerikanen följdes av att 2 903 strupar möttes i ett unisont 2–0-vrål och när Tabb skickade i båda straffarna till 77–74 var det över – men ändå inte.
Chase Harlers paniktrea sjönk ned i Stadium Arenas kvalmiga luft. Då var det över.
Halvvägs till andra raka guldet men om Jämtland klarar av att vara så här besvärliga i den svårintagna mästarborgen så talar det för att de har vad som krävs för att ta en vinst här.
Så lite har skillnaden varit mellan lagen och det här kan mycket väl vara utjämnat när mästerskapsbataljen är tillbaka i Norrköping.
Det är såklart bekvämare att heta Mikko Riipinen än Adnan Chuk just nu, men det finns ingen anledning att räkna bort jämtarna.
Det kommer krävas mer än två förluster, tunga skadesmällar och vetskapen att det krävs en seger i mästarstaden för att det ska sprida sig ett missmod i laget som har allt att vinna och kapaciteten att ta den här fighten till sju ronder. Inget annat lag gör ondare att möta.
Dolphins som inte förlorat en slutspelsmatch hemma sedan 2019 hittar sätt att hålla den sviten vid liv på olika sätt.
Det är galet imponerande och staplar man alla delar som inte fungerade i andra finalen så är det svårt att ta in att det står 2–0.
Keith Omoreahs försvarsspel är förstklassigt, men när satte Felix Terins bara fyra poäng senast?
Från straffkastlinjen missade hemmalaget nio skott och Adam Ramstedts fot klarade inte testet.
Tim Schüberg balanserade på fyra foul men där någonstans grävde Dolphins fram ett försvarsspel som trumfade jämtarnas defensiv, det säger inte lite.
Vi ska självklart ta upp Elias Desports förvandling från rollspelare till en slutspelsjoker och en direkt anledning att sviten med 14 raka vinster i slutspelssammanhang är levande.
Basketvåren i Norrköping slår det mesta så här långt. Tre slutspelsmatcher den här maxade veckan har lockat drygt 7 500 åskådare till Stadium Arena.
– När hände det senast, frågade David Bergström med finskjortan i handen.
Snart är det dags att svida om igen och när det smäller i Stadium Arena igen kan det här vara en kvitterad guldjakt. 2–0 är utgångsläget, men det känns ändå helt öppet.
Adnan Chuk fick se sitt lag fibbla bort en fin chans att sätta press på Dolphins inför de första historiska finalmatcherna i Templet. Frustrationen övergick i ren ilska på slutsignalen när han först lät domartrion få veta att Harler foulades i sista skottet och Chuk fortsatte sedan med att vädra missnöjet hos kommissarien Oscar Lefwerth.
Fem gånger gick Jämtland till linjen på 40 minuter. Dolphins: 27 och då spelade inte Adam Ramstedt. Anmärkningsvärda siffror, men det är mycket som inte utvecklat sig till vad jag trodde på förhand.
Det gör fortsättningen ännu mer intressant. Och vidöppen.