Det är ligans två största klubbar utanför 08-området som ställs mot varandra – med totalt 14 SM-guld tillsammans.
Luleå, som också haft Plannja och LF Basket som namn, har åtta av dem.
Klubbikonen Håkan Larsson har varit med om samtliga – varav sju på planen.
Nu är han coachen Peter Öqvists närmaste man och ser med blandade känslor fram mot att komma till Norrköping för de första två semifinalerna.
För den stora guldfavoriten väntar i Stadium arena, först i kväll och sedan på lördag.
Respekten är stor.
– De har tre-fyra landslagsspelare och tre amerikaner som funkar jättebra tillsammans. Det spelar ingen roll att de byter folk, de har ändå ett djup, speciellt offensivt. Men vi fick känna på att vinna en match i grundserien efter att inte ens ha varit nära i de tre första. Vi lärde oss förhoppningsvis nåt på vägen, säger han till Sporten.
Luleå imponerade stort när Borås avfärdades i tre raka kvartsfinaler – den sista med en förkrossande marginal på 34 poäng.
– Det var galet, vi sköt 69 procent på treorna, har aldrig varit med om något liknande. "Det här håller aldrig" sa jag till Peter i paus. Det gjorde det. Vi satte allt från alla håll och kanter. Vi tror förstås alltid att vi ska vinna, men jag hade räknat med fler matcher. Vi har vuxit enormt under säsongen, säger Håkan Larsson och påminner att hans gäng förlorade med 35 poäng under försäsongen mot Jämtland.
Det är en speciell känsla att komma till "Peking" för den tidigare guarden med 110 A-landskamper på sitt cv.
– För mig absolut. Så har det varit sedan Davids (Bergström) tid. Då spelade Dolphins i Mässhallen, det var alltid tryck där. Vi var också båda unga och up and coming. Det blev prestige i mötena, och man ville visa mer när man mötte en svensk guard. Han är en av de bättre skyttar som funnits. Jag försökte nog mer få de andra att bli bättre, berömmer Håkan Larsson.
Är det sant att ni kom överens om att piska upp stämningen inför en slutspelsserie för att öka intresset?
– Var har du hört det? Jo, lite så var det. Vi pratade ihop oss under en landslagssamling, var goda vänner och hetsade varandra lite mer än tidigare. Jonas Larsson var med på ett hörn, han hade kommit till oss då.
David Bergström, klubbdirektör i Dolphins, skrattar åt historien:
– Vi ville hajpa finalserien, bettade om vem som var bästa trepoängsskytten, och hamnade på mittuppslaget i någon av kvällstidningarna. "Stjärnornas krig" var rubriken på artikeln.
Klubbarna har mötts i otaliga slutspelsmatcher – och fyra finalserier på herrsidan: 1998, 2004, 2010 och 2018.
Båda klubbikonerna minns den första finalmatchen i Luleå 2004 tydligast.
– Vi hade dem, ledde i slutsekunderna när Donald Williams kastade iväg ett desperat skott från egen planhalva som bara var centimetrar från att träffa den där jättelika jumbotronen i taket på arenan – och istället gick i. Vi blev rånade på segern, säger David Bergström.
– Norrköping hade oss, utan det skottet kunde guldet hamnat där lika gärna, medger Håkan Larsson.
Bägge klubbarna, som inte missat en enda säsong sedan ligan startade 1992, har också varit stora maktfaktorer.
– Rivaliteten är stor och jag har alltid avskytt att spela i Luleå, det är ingen hemlighet. Men det är en professionell klubb som är svår att tycka illa om. Det handlar om två "power-house" i svensk basket, de största tillsammans med Södertälje. Det är ju också de städer och klubbar som har satsar hårt på både dam- och herrlag, poängterar David Bergström.