Han står på det konfettifyllda golvet i Stadium arena, med hustrun Maggie bredvid sig – liksom döttrarna Malin, 3, och Mavery, 2. Lycklig över att ha tackat ja till Norrköping Dolphins för fyra månader sedan efter att ha brutit med sin cypriotiska klubb AEK Larnaca.
Det var inget självklart val.
– Innan jag kom till Norrköping övervägde jag att lägga av, så tuff var starten på säsongen. Det var nära att vi flyttade tillbaka till USA istället. Tiden där var slitsam för mig, mentalt. Coachen byttes ut, klubben ville inte ha mig kvar. Att vara här i dag, att ha lyckats nå det här målet, är en "amazing journey". Jag kan inte ens förklara den, säger Marcus Tyus till Sporten.
Menar du ta en paus resten av säsongen, eller sluta för gott...?
– För säsongen, helt klart. Kanske även hela basketkarriären. Så hårt tog motgångarna. Många vet inte om det, för jag visade inte utåt hur jag mådde. Jag fick spela en del där nere (på Cypern) och känner nu i efterhand att jag växte av situationen. Men att tvingas bryta kontraktet med en klubb är jobbigt. Jag har aldrig hamnat i den situationen tidigare under min proffskarriär och som tvåbarnspappa, när man försörjer en familj, är man orolig för konsekvenserna. Som tur är har jag starkt stöd från familjen.
Så att 2018–19 års poängkung i SBL, guarden som dessutom sänkte Dolphins i semifinalerna det året, hade det trögt den första tiden i comebacken i svensk basket får där ett nytt perspektiv.
– Jag var på en tung plats, mentalt, när jag kom hit. Det var jobbigt i början, men lagkamraterna och coacherna var stora stöd. Mikko (Riipinen) skickade sms till mig efter någon av mina sämre matcher och skrev att "bekymra dig inte, vi vet vad du kan och tror på dig". Sånt är värdefullt.
Ovanligt att en coach gör så?
– Det har hänt i karriären någon gång, men nu betydde det mycket för mig att få bekräftelsen eftersom jag hade det kämpigt. Här mottogs jag med öppen famn och jag är bara tacksam för chansen, säger Marcus Tyus som fyller 29 år nästa vecka.
Som tidigt såg potentialen i sin nya miljö.
– Även om jag personligen hade en tuff start, tog laget snabbare kliv och när slutspelet började kändes det som att vi funnit varandra. Väldigt bra timing, alla vill ha sin peak under slutet av säsongen och den fick vi. Ärligt talat, det känns som om vi spelat tillsammans i fem år, det är den typen av kemi vi haft här på slutet. Den här känslan är one of a kind, säger Tyus.
Han påminner om den fjärde matchen i Stadium arena.
– När vi tappade vår klara ledning, till att vara tre poäng ned, såg jag ingen som hängde med huvudet. Ingen gnäll, alla höll ihop och berömde varandra även om skottet inte gick i. I det här gänget tror man på varandra, till hundra procent. I alla lägen.
Säger guarden som fick med sig ett guld också från de två succésäsongerna i Borås, när pandemin stoppade slutspelet. Men han medger att känslan efter att ha fått motta hyllningarna från 3 500 i Stadium arena under måndagskvällen är något helt annat.
– Jag har varit välsignad, att få spela i två så fina klubbar som Norrköping och Borås. Det här är det största jag varit med om i karriären, en kväll jag aldrig kommer glömma. Firandet, grabbarna i laget, coacherna och fansen. Skulle inte kunna be om någonting mer just nu. Speciellt fansen, hur de stått bakom oss hela vägen. Men jag kunde inte slappna av förrän slutsignalen gick, medger Tyus som dessutom fick lyfta cuppokalen i början av februari.
Framtiden? Han har representerat klubbar på Cypern, i Slovakien, i Tyskland och i Belgien under åren som proffs i Europa. Men Marcus Tyus har flera gånger för Sporten förklarat att Sverige känns som hemma.
– Jag vill vara kvar i Sverige, familjen trivs väldigt bra här. Vi ska njuta av det här först, sedan får vi se vad som händer.