Tiden i Frankrike är över för Lasse Johansson, hustrun Elisabeth Egnell och parets dotter, Rut.
Familjen är hemma igen.
Under onsdagen tillträdde Johansson i sin nya roll som klubbdirektör/koncernchef i Norrköping Dolphins och Norrköping Arena AB. Johansson kastar sig direkt över jobbet.
I det framarbetade dokumentet "Dolphins In Motion 2020" som mejslades fram för två månader sedan finns riktlinjer, ambitioner och mål utstakade.
– Någonstans har vi stått och stampat ett par år. Det har varit bra resultatmässigt men vi har inte fått den utveckling vi vill ha på intäktssidan och med personell utveckling. Det viktiga nu är vi inte gör det till ett dokument utan handlingskraft utifrån det, menar Johansson.
De två senaste säsongerna har Dolphins tvingats att strypa utgifterna rejält. 23 maj ska kommande säsongs budget spikas.
– Vi måste öka publik- och sponsorintäkterna. Det kommer att bli en årlig fight, även om vi fortfarande har en bra bas att stå på. Jag gillar inte när det blir för mycket budgetsnack i lagidrott. Det är vad det är. Man gör en tabell varje år baserat på klubbarna som omsätter mest. Det är inte så det fungerar.
Leicester City?
– Precis. Jag hejade på dom. Fantastiskt att det går att göra vad de gjorde i superkommersiella Premier League.
Till år 2020 är bland annat målsättningen att Dolphins ska öka intäktssidan med tio miljoner. I framtidssatsningen finns även Europaspel för både herr och damlaget med.
På ungdomssidan ska antalet spelare öka.
– Allt hänger ihop. Det är viktigt för mig att trumma igenom. Dolphins är inte dam - eller herrlaget. Det är inte Lasse Johansson eller Adnan Chuk. Jag känner att det är små öar. Det är inte det där riktiga att vi är Dolphins ute i Klockaretorpet, i Hageby eller i centrum. Det kan vara svårt men jag tror att det smittar av sig och att det börjar här på kansliet.
– Får man vi-känslan här kan det smitta av sig. Det kan gå fort o m det går på rulle.
Som spelare har Lasse Johansson ett förflutet i dåtidens värsta Dolphins-rival: Plannja. Laget har haft ett par klassiska bataljer genom åren.
– Mamma brukar ta upp hur hon körde till Mässhallen från Mönsterås och fick en plats bakom ena korgen i Mässhallen. Jag är den enda i klubben som en gång hatat Dolphins. Det där guldet 98 som alla tjatar om – det är en av de värsta dagarna i mitt liv, säger Lasse Johansson.
Följt av ett snett leende.