Alvik hade ena handen på bucklan. Ledning med två poäng och bara fem sekunder kvar av den avgörande SM-finalen i Himmelstalundshallen.
Bo Faleström fick chansen från ena hörnet att ta dramat till förlängning.
Sköt.
Men missade.
– Där trodde jag att det var kört, medger Åke Björck.
Men lille Fran O´Hanlon var störst och knep returen. Talande.
Amerikanen som var den klarast lysande stjärnan, stegade fram till straffkastlinjen och satte båda kasten.
67–69 blev 69–69 och förlängning.
Där var det inget snack.
Hageby Basket var det bättre laget och säkrade klubbens första SM-guld.
30 mars 2020 var det 40 år sedan den historiska dagen, och även om du inte var en av de 4 498 personerna på plats i Himmelstalundshallen så är det ett guld och ett lag som det pratas om med ett annat röstläge i Norrköping.
I basketbubblan – och utanför.
Vad var det som gjorde prestationen så speciell? Hur kommer det sig att just den upplagan lever kvar så starkt?
– Det var ju första guldet och lite som 2015 när IFK vann så var det massor med killar från staden. Nu stannar bara amerikanerna ett år, så fungerade det inte då. Vi var ett gäng som kom tillsammans, säger Bo Faleström.
Fran O´Hanlon och Kenny Grant var inte bara ovärderliga som spelare.
Duon blev banbrytare.
– De var tuffa och hårda, men också ödmjuka. Kenny var en bra coach och Fran var överlägsen på planen. Han förlöjligade nästan motståndarna, så bra var han. De kunde inte stoppa honom en mot en, fortsätter Faleström.
– Jag får gåshud bara att prata om det, säger Martin Terins när det högdramatiska slutet i guldmatchen 1980 kommer på tal.
Tillsammans med Bo Faleström, Fran O´Hanlon, Kenny Grant och Kris Grundberg var det en svårstoppad femma som inte tvekade om tillfället fanns att dra upp tempot och avsluta snabbt.
– Vi sprang bättre än vad de gör nu. Alla kunde springa och så kom Kris som trailer. Vi gjorde mål snabbt, minns Faleström.
Uppenbarligen en vägvinnande taktik, men det var aldrig något favoritskap eller förhandstips på Hageby som snarare klassades som den opolerade uppstickaren.
Men det påverkade inte attraktionskraften.
– Även tidningarna, sportjournalister som var fotbollsgalna, vände och tyckte det var kul. Alla ville vara en del av den hausse som var kring Hageby och basketen. Sättet vi spelade på lockade publik. Det var kul att se, säger Martin Terins.
– Innan slutspelet, när vi hade presskonferens i Stockholm, sa jag att vi kommer vinna för vi har bästa spelarna på samtliga positioner. Då skrattade journalisterna, de tyckte nog att jag tog i, säger Åke Björk.
Han fick rätt.
– Det är ett av de finaste minnena jag har i livet. Än idag när man pratar med folk så är det många som kommer ihåg laget och vad vi stod för. Det finns många tankar kring varför laget blev så omtyckt. Det var en rad saker som gjorde att vi kunde lyfta sporten. Det var ett gäng som var enkelt att tycka om. Ett bra gäng som tillsammans skapade ett intresse. Man kände för Hageby Basket, säger Martin Terins.
Åke Björck får ofta höra att han är "mannen som tog basketen till Norrköping".
När han börjar prata om hur intresset och nyfikenheten växte bubblar orden ur hans mun.
17 år efter att klubben bildades var Hageby bäst i landet.
– Från skolbasket till SM-guld. Det var ett Norrköpingslag som gick rakt in i hjärtat. Det var jag som var ansiktet utåt med pressen men jag hade Kenny (Grant) som skötte det basketmässiga och taktiska. Christof Lange hade hand om organisationen och det ekonomiska. Det var vi tre som drev klubben med en styrelse som kanske inte hade så mycket att säga till om. Vi hade en liten organisation på Oskarsgatan där vi delade kansli med Sleipner och jag bodde på Vinkelgatan. Jag hade gångavstånd på 150 meter, berättar Björck.
Vad betydde guldet?
– Framför allt att vi etablerade oss i svensk basket. Det har spelats 42 slutspel, vi har varit med i 41. Det är rekord, det finns det ingen annan förening som varit.
Guldlaget för 40 år sedan har haft några återträffar.
På Dolphins matcher ses Bo Faleström, Thomas Bjarnemar och Peter Terins (Martins bror) med jämna mellanrum.
– Jag håller kontakten med Fran och Kenny på mailen. Det var en unik kamratskap i laget, säger Martin Terins.