Linn Jerrhage snittar 25 minuter och 12 poäng i sin nya klubb.
Mitt proffsliv
Norrköping. Jönköping. Kinna. Canberra i Australien. Och nu: Santander, i norra Spanien. Med Gijon på en sida, Bilbao på den andra och med Biscayabukten som närmaste granne.
Huvudstaden i Kantabrien, med cirka 180 000 invånare, är 25-åriga Linns nya hem sedan slutet av sommaren.
Det var ingen flytt hon tvekade särskilt länge på att göra.
– Sofia Pelander, min förra lagkamrat i Dolphins, hörde av sig och sa att en coach skrivit till henne och undrade om hon visste någon spelare på min position som kunde tänka sig att spela för hans klubb i Spanien. Varför inte, tänkte jag? Samtidigt var jag inte beredd att lämna mitt jobb (som projektledare med ansvar för film, redigering och animering på reklambyrån Fluid) men det har löst sig perfekt, jag jobbar därifrån på 40 procent.
Skrattar Linn Jerrhage, under en skön och vintrig decemberpromenad i centrala Norrköping.
Efter ett par givande samtal med coach Jaime skrev hon på för klubben CD Talent och laget Tirso Incentro, i den spanska tredjedivisionen. Så här långt är det succé både för Klingsbergs-tjejen och CD Talent. Laget leder serien, har vunnit 13 av sina 14 matcher och "Pekings" bidrag spelar 25 minuter och 12 poäng per match. Toppnoteringen är 21 pinnar mot CB Villamuriel.
– Jag har fått stort förtroende från coachen, ska vara en stabil spelare under många minuter mot de bra lagen och hjälpa laget att vinna de matcherna. Det är väldigt bra för min utveckling som basketspelare att ha en stor roll, poängterar Klingsbergs-tjejen.
Den spanska basketen skiljer sig från den svenska ligan som hon har gott om erfarenhet från efter sina år i Dolphins och Mark Basket.
– Det går lite snabbare där nere, men är inte lika taktiskt. Vi vill springa mycket, det passar mig perfekt. Nivån på lagen är också varierande, de lagen i botten är inget vidare, medger hon.
Klubben vill bli historisk i regionen och ta steget upp till den näst högsta serien. Truppen innehåller förutom sin svenska värvning även tre amerikanskor. Vägen upp är inte okomplicerad.
– Det är snårigt, med kvalspel och matcher ända tills slutet av maj om det går bra, berättar Linn.
Forwarden, som i nya klubben mest fått ha centerpositionen, är hemma en dryg vecka över jul i "Peking". Hon stortrivs med sitt nya liv och pratar varmt om den stad som tagit henne med storm.
– Jag trodde aldrig att det skulle vara så vackert. Naturen är underbar, staden har många stränder, runtomkring är det bergigt och grönt. Något jag vill göra innan jag flyttar hem är att vandra i bergskedjan Picos de Europa, det ska vara otroligt fint där.
En av många vackra stränder i Santander där Linn Jerrhage gärna promenerar.
Starten i Santander var inte helt okomplicerad.
– Det enda jag i princip kunde på spanska var att säga hej och räkna till tre så när coachen körde alla genomgångar på spanska blev de första veckorna tuffa. Jag vill vara involverad och kommunicerar mycket på planen så jag tog en språkkurs on-line och nu förstår jag mycket av det som sägs. Men det var en chock att nästan ingen kunde prata engelska, säger Linn Jerrhage.
Den utmaningen var å andra sidan något hon aktivt sökte.
För någon som har modet att avrunda kommunikatörsutbildningen på Jönköpings universitet med ett halvårs studier och spel för Canberra Capitals Academy i Australien är inte främmande för ett äventyr.
– Det är häftigt att lära känna en ny kultur och miljö. Man lär sig extremt mycket då. Det har jag velat uppleva igen. Jag gillar att komma ur min komfortzon. Här visste jag inte hur lägenheten skulle se ut, vem jag skulle bo med, hur klubben är och jag visste inget om coachen. Jag har ingen agent, har fixat allt på egen hand. Det har funkat bra.
Linn Jerrhage med sina lagkamrater i Tirso Incentro.
Linn Jerrhage bor tillsammans med två av lagets amerikanskor, tio minuters promenad från den pampiga hemmaarenan, "Valen", där alla CD Talents matcher spelas 20.00 på lördagskvällar.
Och ännu senare, klockan nio, tränar laget sitt andra pass på vardagarna.
– Spanjorskorna i laget tycker jag är galen som äter middag före kvällsträningarna. Efter det vill jag bara gå och lägga mig. Det tog lite tid att vänja sig.
Linn Jerrhage betonar också hur tiden utomlands fått henne att växa både som basketspelare och person.
– Jag får göra de två saker jag tycker är roligast, mitt jobb och att spela basket. Jag vågade lämna tryggheten. Det borde alla som har möjlighet göra.