Basket i blodet har han definitivt, Devonte Green.Brorsan Danny har vunnit NBA-titeln tre gånger, kusinen Gerald har också spelat många säsonger i världens bästa liga.
Blir värvningen av Devonte Green vändningen som ger Dolphins efterlängtad rytm och lugn?
25-åringen är på plats i sin nya stad, har träffat coachstaben, hälsat på sina nya lagkamrater och vet att det varit en stökig säsong där både Zach Thomas och Koby McEwen lämnat.
– Skador...bland annat. Jag hörde om det. Det här, att komma hit, var intressant med en gång. Jag vet att det är en klubb med en fin historia som blivit mästare två år i rad. En av de största och bästa klubbarna i Sverige, säger Devonte Green.
Närmast från spel i ungerska Atomeromu SE och innan det i grekiska Larissa, är det en guard som är i god fysisk form och redo att kliva in och lyfta de regerande mästarna.
Debuten dröjer till nästa vecka för att alla papper ska hinna gå igenom och Green ska bli spelklar.
På frågan vad 25-åringen kommer bidra med dröjer inte svaret:
– Jag är en bra skytt. Är kreativ. Jag kan skapa åt mig själv och andra. Jag är en bra passare. Bra försvarare. Lite av allt, säger Green.
Som kommer ifrån en förstklassig basketfamilj.
Brodern Danny Green, 35, kan stoltsera med drygt 800 matcher i NBA, representerar just nu Memphis Grizzlies och vet hur det känns att lyfta NBA:s mästarbuckla.
Har gjort det tre gånger till och med.
Kusinen Gerald har också meriter från världens bästa liga. Det har även en annan släkting, Willie.
– Alla har varit till stor hjälp i min egen karriär. De har varit enorma för mig och personer som jag har sett upp till hela livet. Min bror är en stor inspiration för mig. En vinnare. Min pappa pushar alla oss att bli bra oavsett vad vi gör. Nu kom det att bli basket, fortsätter Dolphins nyförvärv.
– De ser matcherna efter hand och talar om vad jag kunde gjort annorlunda och bättre.
"Jag var där sammanlagt i fyra dagar. Flög dit, tränade, spelade finalmatchen och åkte hem", berättar Devonte Green om den annorlunda upplevelsen i Libyen.
Är de tuffa kritiker?
– Ja, men det är bättre nu. De brukade vara rätt så tuffa, ler Green som ser fram emot att spela en snabbare basket i Dolphins som blir amerikanens fjärde klubb i Europa.
Oavsett vad som händer under tiden i Sverige så blir det en svårslagen story att överträffa vad Green upplevde i slutet av november.
Plötsligt dök det upp en möjlighet att åka till Libyen för en match och förstärka Al-Ahly Tripoli i Supercupfinalen mot Al-Ahly Benghazi.
– Det var....udda, skrattar Green.
– Jag var där sammanlagt i fyra dagar. Flög dit, tränade, spelade finalmatchen och åkte hem. De ville ha med mig för att vinna guld, men tyvärr så förlorade vi finalen (70–66). Coachen hade varit där i tio dagar. Det var mycket bra spelare, men jag var den enda amerikanen i mitt lag. Motståndarna hade också en amerikansk kille med. Det var otrolig stämning under matchen. Den bästa jag upplevt.
Det låter som ett minne att ta med sig?
– Absolut. Det var häftigt, men jag hade gärna vunnit matchen.