Det är svårt att inte gilla Östersund Basket och den fräscha och tilltalande satsning klubben gjort med Alva Stark som coach, amerikanska guarden Elena Pokey som en trygg punkt på planen och med nio spelare från egna upptagningsområdet som en lysande röd tråd.
Medan den förra Dolphins-profilen, 23-åringen från Ockelbo, bara har börjat sin resa mot något riktigt stort är SM-slutspelet avskedsföreställningen för 27-åringen från Detroit som efter fem säsonger i Sverige bestämt sig för att flytta hem till USA.
Målet, att ta klubben till ligan, är slutfört.
Den här säsongen och hennes karriär i Europa tar också slut snart.
Kanske på fredag i den tredje semifinalen.
Allra senast i Stadium arena på onsdag om en dryg vecka.
För min övertygelse är att det väloljade maskineri som nykomlingen ställts mot i semifinalserien kan bara regerande mästaren Luleå få att gnissla.
Inte ens en darrig start i Stadium arena i den första semin fick Dolphins att tveka eller tvivla på sin förmåga.
Eller ett jättetapp där 25 plus krymptes till bara sex poängs avstånd.
Att Dolphins ledde med sju poäng efter en period 22–15 var förvånande och imponerande – för det var mycket som inte stämde.
47–27 efter halva matchen såg ut att förstöra alla möjligheter till spänning.
Men Dolphins tappade fart och skärpa och Östersunds nyckelspelare, i första hand Mehryn Kraker fick utrymme när Kate Oliver bänkades på grund av foulbelastning.
Och att ett kompetent lag som Östersund inte skulle hitta på något i det utsatta läget var förstås uteslutet.
Ändå hade ligatrean aldrig en klar chans att vinna den första semin och det finns anledningar till att Dolphins kopplat grepp om finalplatsen.
De fyra importerna – Jaelyn Brown, Taylor Murray, Akienreh Johnson och Kate Oliver – drog även den här gången ett oerhört tungt lass. Det ska konstateras utan omsvep. Men när stjärnorna tröttnade bidrog Matilda Åhlberg, Rakel Gyberg, Matilda Ståhl och Anna Lundquist med exakt rätt saker i rätt ögonblick.
Det är det som gör Dolphins till den enda utmanaren till Luleå.
Tycker inte bara jag.
"Östersund har gjort det fantastiskt bra och det är imponerande att se vad Alva gjort på de få åren sedan jag spelade tillsammans med henne. Men Norrköping har en sådan bredd, djup och storlek på allting att jag tror att de kommer att gå 3–0. Östersund kommer att stå upp bra, men jag tycker att Norrköping visat på slutet att de kommer att vara med och tävla om guldet", sa Lovisa Hjern till Östersunds-Posten häromdagen.
En klockren analys av en begåvad spelare med koll, Spanien-proffset som förra året var kapten i Dolphins och tvingades bära laget i kvartsfinalerna när guardkollegan Chanelle Molina skadades.
Tiotusenkronorsfrågan är förstås om laget kan hota ett rutinerat, elakt och stjärnfyllt Luleå som jag förmodar vinner rivalsemin mot A3 Umeå och som totalt dominerat den svenska damligan de senaste tio säsongerna med sina sju SM-guld.
Tronskiftet kanske får vänta, men jag ser fram mot en sevärd duell.
Ett lag som vunnit samtliga 14 matcher som betytt något de senaste månaderna, som Kevin Taylor Lundgrens gäng gjort, borde i alla fall vara en värdig utmanare eller hur?