"27-åringen från amerikanska östkusten är spelaren som kan göra skitjobbet när det behövs – men också de viktiga poängen", skriver Tim Södergren om Issac Vann.
Kalev/Cramo ar kanske inte lika imponerande vad beträffar ekonomiska muskler som fjolårets motståndare Budivelnyk som hade före detta NBA-spelare i laget.
På papperet, åtminstone.
Men de estländska mästarna gick längre i Fiba Europe cup än det ukrainska storlaget i vårens slutspel – hela vägen till semifinal.
I samma turnering där Dolphins försvann i gruppspelet – efter att ha vunnit en enda match.
Det är värt en påminnelse för de som inte tycker att prestationen är märkvärdig.
I måndagseftermiddagens match i Belek hade visserligen Tallinn-laget bara (!) en amerikan i uppställningen, men lägg därtill sex landslagsspelare – fyra för Estland, en för Ukraina och så chilenske centern Manny Suarez.
Kalev/Cramo har rustat för att ta sig till Champions league – och för de 13-faldiga mästarna i Estland är haveriet mot Dolphins – att tappa en 14-poängsledning och elimineras direkt – en stor besvikelse.
För Dolphins var vinsten ett jättekliv, en tröskel som passerades, i det andra försöket.
I fjol blev det stopp direkt mot Budivelnyk – efter en förlust med 24 poäng och i en match där det aldrig blev kamp.
Inbillar mig att det är Dolphins som är skillnaden.
Med en coach som blivit (ännu) mer internationellt erfaren av ett antal VM-kvalmatcher med svenska landslaget och med en trupp där de viktigaste spelarna kan varandra väl är laget ett obekvämt motstånd för många meriterade gäng i Europa.
Mest imponerande i kvalkvartsfinalen? Där tvekar inte jag. Issac Vann, senaste gubben in. Det är inte ens två veckor sedan han landade på svensk mark, efter vitsord från Bo Alvin Dukes – en av 80-talets största i Norrköpings basket och numer basketagent.
27-åringen från amerikanska östkusten är spelaren som kan göra skitjobbet när det behövs – men också de viktiga poängen. Hans förmåga att ta sig in tresekundersområdet var värdefull mot Kalev/Cramo, för att inte tala om hans två trepoängsskott i den fjärde perioden när Dolphins vände nio poängs underläge.
Beslutet att sparka skytten Kaiden Rice efter bara en månad var med andra ord rätt avgörande för det historiska avancemanget till semifinal i Champions league-kvalet.
Precis som det var viktigt att få återvändande Felix Terins i speldugligt skick till säsongens första stora match – om Köpings coach Torbjörn Gehrke ursäktar att jag inte räknar SBL-premiären i Stadium arena dit.
Terins är inte hundra efter lårskadan, men ett tillräckligt stort hot för att behövas på planen och dessutom en spelare som motståndarna har stor respekt för.
Det är svårt att inte få med resten också.
Nathan Dawit höll laget kvar i matchen med sitt skytte, Marcus Tyus inledde upphämtningen, CJ Penha var mest effektiv av samtliga och när jag undrade vart Karl Gamble tagit vägen klev även James Murray-Boyles polare in och tog fyra viktiga returer i sista perioden.
Höll på att glömma en av de största prestationerna – Adam Ramstedts block vid ställningen 73–76 och bara halvminuten kvar att spela. Efter landslagscenterns insats la kaptenen Tim Schüberg in 73–78 med 18 sekunder på klockan.
Också tunga poäng i jakten på skrällen.
Felix Terins kunde spela – och det var vitkigt.
Hur tunga? En av de största segrarna utanför Sverige definitivt. På rak arm tangeras den väl bara av monstervändningen i Liége hösten 2010 – när Dolphins vände minus 16 pinnar till seger. I sista perioden. För att avancera från gruppspelet i Euro Challenge. Där spöade laget även israeliska Barak Netanya och Türk Telekom från Ankara – hemma i Stadium arena.
101–94 i nordeuropeiska ligan mot CSKA Moskva, då ett av topplagen i Europa, vintern 2000 och i en tid när de stora matcherna fortfarande spelades i Himmelstalundshallen sticker också ut för mig.
Klarar Dolphins också Nordens etta Bakken Bears från Århus på onsdag skulle laget vara framme vid den största matchen internationellt någonsin – kvalfinal till Champions league.
Det är perspektivet vi snackar om efter skrällen mot Estlands nummer ett.