Norrköping Dolphins förbereder för en intensiv lördag i Stadium Arena.
Utöver ligamötena mot Högsbo och BC Luleå ska Elisabeth Egnell få sin matchtröja hissad.
Ett tecken på hennes imponerande karriär där hon bland annat ledde Dolphins till SM-guld.
I september kom samtalet att matchlinnet med nummer 10 på ryggen ska pensioneras – men det har inte varit helt lätt att få hedersbevisningen att sjunka in.
– Hedrande, på gränsen till chockad. Tänk så mycket historia, kultur och profiler det finns kopplat till föreningen. Att jag får vara en del av det – det är stort, säger "Bettan".
Vintern 2018 hissades David Bergströms tröja. Skarpskytten, den svenska mästaren och ikonen som idag är klubbdirektör, får snart sällskap i taket.
– Det är det jag menar. Det känns nästan pinsamt. David Bergström är fortfarande min idol, säger Egnell och skrattar.
Stort att vara första tjejen att få tröjan hissad?
– Det tycker jag. Det är viktigt att det hänger en tjej där också. Det känns stort att det är jag.
Som 28-åring bestämde sig Egnell för att avsluta elitkarriären. Sedan tre år tillbaka bor hon, maken Lasse Johansson och parets två barn i Dalarna.
Egnell arbetar för Svenska Skidförbundet medan Lasse, guldtränare för Dolphins 2013, är avdelningschef för Idrott och Medicin på Högskolan i Dalarna.
När de återvänder till Stadium Arena på lördag är Bettan inställd på en känslosam eftermiddag.
Efter alla landskamper, de tre SM-gulden (två med Solna Vikings), proffsspel utomlands och guldet med moderklubben, saknas det inte anledning att få kvällen tillägnad i en egen ceremoni.
– Det är ett kvitto, men jag hade samtidigt velat ha fler år med Dolphins. Jag hade velat ge mer tillbaka. Jag är stolt över prestationerna, men ännu viktigare för mig är kopplingen till Norrköping Dolphins.
– Jag är sjukt tacksam för alla jag fått spelat med. Att jag som 15-åring fick chansen att komma upp i A-laget och alla lagkamrater som stått ut med mig. Att alla gav mig förutsättningar som var så bra för mig.
När du la av så var du klar?
– Det var en kombination av olika saker. Jag hade ont, men mentalt var jag nyfiken på vad som kommer sen.
Du har inte ångrat dig?
– Nej, men man mognar alltid. Jag önskar att jag hade haft mer distans till mig själv och mina prestationer, det hade gjort saker enklare att inte se sig själv som ett hinder.
Du ville för mycket?
– Jag ville jättemycket. Det är en bra egenskap att vara självkritisk. Idag pratar vi mycket om att aldrig ha sig själv som ursäkt att det inte gick så bra som jag trodde. Att inte fokusera på missade skott till exempel, men det är också kopplat till drivkraft.
Elisabeth Egnell tillhörde den framgångsrika 87-kull i Dolphins som plockade fram massor med spelare som nådde basketligan.
Det finns en person som Egnell lyfter fram som avgörande i sammanhanget.
Tränaren Johan "Korken" Lind.
– Han satte ribban och investerade jättemycket tid i oss och mig. Som person plockade han upp drömmarna jag hade. Han var fruktansvärt krävande, men utan honom, den kunskapen han besitter och all den tid han lade ned vet jag inte hur det hade gått.
Egnells talang och driv öppnade för en imponerande karriär. Nu vill hon ge andra chansen att gå samma väg i form av ett nyinstiftat stipendium.
– I grunden handlar det om att lyfta de som vågar sätta höga mål och lägga ned den tid som behövs. Att du som tjej vågar stå för att du vill bli bäst. Det är en viktig del. Jag har inte kommit på något namn än på stipendiet, men det ska gå till en föreningsmedlem i Dolphins.