Anton Saks, Mikael Lindquist och Joakim Kjellbom.
Närmare 1 000 matcher tillsammans för Norrköping Dolphins, en drös SM-guld och landslagsuppdrag.
Det var många som såg en fara när Joakim Kjellbom, Mikael Lindquist och Anton Saks sa tack och adjö till basketen.
Hur skulle dessa gigantiska tomrum fyllas?
Svaret: Tre raka SM-guld.
– Det har nästan gått lite för bra efter att vi la av, skrattar Micke Lindquist. Jag vet inte vad det säger om oss. Tre i rad är aldrig en självklarhet. Det är enormt svårt att göra. Galet svårt.
Sporten bjöd in de tre Dolphinsprofilerna till Stadium Arena för ett samtal om då och nu.
Lättsamt och med mycket skratt, men också en allvarsammare dialog om att fatta ett beslut att gå vidare och byta bana i livet.
– Jag var klar. Det var inga tveksamheter och inget jag ångrar heller. Jag funderade faktiskt på att lägga av året innan vi vann (2018). Studier, småbarn och sen jobb på det. Jag hade kunnat orka ett par år till med kroppen, men mentalt var jag klar, säger Jocke Kjellbom.
Anton Saks gick inte heller och velade.
Han slöt cirkeln med att komma hem efter en treårig utflykt till Norrbotten och BC Luleå och spelade en säsong som aldrig slutfördes på grund av pandemin.
– Jag har aldrig tvekat om det var rätt eller inte att sluta, men det jag kan sakna är att vara 25 igen och spela basket. Jag hade ont länge. Jag vande mig vid det. Det blev ett slags normaltillstånd, men det var inget roligt. Man blev långsam och dålig. Jag opererade båda hälsenorna två gånger.
En fruktad duo som satte motståndarnas defensiv på prov under många SBL-säsonger.
Diskbråcket i Mikael Lindquists rygg är sviter av en elitkarriär där han debuterade i SBL redan 2001.
– För mig har det alltid varit att jag vill sluta på mina villkor, säger mästerskytten. Eftersom jag tog beslutet själv och slutade lite på topp, om man säger så, och valde att göra det själv så är jag tillfreds.
Ingen av er ångrar att ni la av?
– Är man inte närvarande så är det svårt att komma och göra vad som förväntas av en varje dag. Jag är jättenöjd med beslutet. Det är bara i slutspelet man känner annorlunda. Grundserien saknar jag inte alls. Det är jätteskönt att komma och titta på matcherna och slippa allt med hotell, buss och resor, fortsätter Kjellbom.
– Adrenalinet och slutspelsmatcher. Det saknar jag då och då, men jag känner mig nöjd. Jag hade kunnat spela fysiskt men det mentala att åka till träningar och allt runtomkring... Att vara mentalt inställd på att orka jobba för att vara i fysisk form. Nej, säger Lindquist.
Anton Saks och Joakim Kjellbom.
Livet efter basketen rullar på med full kraft.
Alla tre har hunnit med att bli tvåbarnsföräldrar och i det civila jobbuppdraget så är det en motiverad Mikael Lindquist som har utmaningar för framtidens basketspelare.
1 september anställdes "La Bomba" som tävlingsutvecklare på förbundet.
– Det passar mig jättebra att använda min erfarenhet till det här. Det är superroligt. Allt ifrån Easy Basket upp till landslag. Det behövs fler ledare och domare. Det är en utmaning.
Vad är mest akut att jobba med?
– Det är olika. I Stockholm är det större efterfrågan på hallar. Det är enormt mycket lag, men sen är det ledare och domare som är de två frågor som jag jobbar med. Vi har domarprojekt igång för att få fler unga domare att börja och att de vill ta nästa steg att döma fem mot fem.
Joakim Kjellbom presenterar sig idag som projektör och teknikkonsult.
– Jag tar fram bygghandlingar. Arbetar med tekniska beskrivningar och lite olika utredningar. Det blir mycket samhällsfunktioner här i staden. Man får vara med och påverka och utforma det som ska byggas. Det är kul.
En propert klädd Anton Saks anslöt till mötet i Stadium Arena från arbetet som kapitalförvaltare på en av landets största banker.
Hur ser ni att basketen utvecklas?
– Det känns som varenda jäkel kan skjuta, säger Anton.
– Ja, det ställs helt andra krav att alla ska kunna skjuta. På ett helt annat sätt. Basketen går mer och mer ifrån positioner. Att du är etta, tvåa och center. Alla ska kunna klara av att spela överallt, anser Lindquist.
– Det går snabbare. Det är mer tempo upp och ned. Lite mindre fysiskt ibland, men det går mycket, mycket snabbare. Man skjuter mer utifrån. Det är nästan inga halvdistansspel längre, antingen tar du bollen till korgen eller skjuter treor. En basket jag tror jag hade passat mig bättre. Jag hade betydligt svårare att försöka hänga med de riktigt stora pjäserna. Det var alltid snack om att jag skulle gå upp i vikt och ta bort min snabbhet och fokusera på att gå upp i vikt. De spelartyperna är nästintill borta. Det är svårt för de riktigt tunga och långsamma spelarna för spelet går så snabbt, säger Kjellbom.
Med blicken mot det fjärde raka SM-guldet och med en position överst i svensk baskets näringskedja så är det med tillförsikt Dolphins före detta stjärntrio följer utvecklingen i klubben. Kjellbom sitter med i arenabolagets styrelse och skvallrar om en ljus vardag.
– Många otroligt kunniga personer sitter där. Nu är det mest att jag är med för att se och lära och kanske få en större roll i framtiden. Arenabolaget drivs ju separat. Det är vi som sätter budgeten och ramarna för verksamheten. Kontrollerar det här med friidrotten hur arenan ska hanteras och hur vi ska hyras ut. Det är egentligen Dolphins kassako, arenan. Det får du kolla med David (Bergström), men den ger många miljoner i intäkter varje år.
Skulle den sålts som det var snack om?
– Då hade Dolphins varit Sveriges rikaste klubb, alla kategorier. Kanske haft en 70-80 miljoner på banken men då ska man bygga en ny arena också.
Tycker du det var rätt att inte sälja?
– Jag är inte tillräckligt insatt i den diskussionen, men jag tycker det är bra att de äger sin egen arena med allt ifrån ungdomar till klubblag till att kontrollera träningsmöjligheterna. Ger man bort den kontrollen så äventyrar man också kontrollen till viss del. Utan att vara för insatt så är jag glad att de behöll den.
Vad är nästa steg sportsligt?
– Jag skulle vilja se Dolphins bryta sig loss. Att bli ett Bakken Bears eller Rytas fast i Sverige. Att man kör över allting och visar vägen. Att vi vill framåt. Vi gör det här mer professionellt och bättre, säger Anton Saks.
Är de inte där?
– De har börjat bli det nu, men att de fortsätter vara där. Det drar svensk basket framåt. Då får de andra hänga med. Jag tror man ska satsa på att vara det loket. Att man bibehåller intresset och att man kan hålla i ekonomin länge. Sen får Luleå, Jämtland och Borås försöka komma ikapp. Jag tror att det är viktigt för svensk basket att ha den starka lysande stjärnan. Inte satsa utomlands två-tre år utan det ska vara över tid och vara hållbart utan att spräcka ekonomin, säger Saks.