1980, 1998, 2010, 2012, 2018, 2021 och 2022.
Sju triumfer.
Sju SM-guld.
Alla har en egen historia, ett eget liv och att jämföra dem är aldrig rättvist – särskilt inte några minuter efter en avgörande finalmatch.
Men det finns några saker som gör årets prestation, som alltså slutade 4–2 i matcher efter 93–81 till Dolphins på måndagskvällen, speciell.
Det är första gången som Dolphins försvarar en titel och aldrig tidigare har Norrköping Dolphins tagit hem båda SM-gulden med herr- och damlaget. Sedan (herr)ligan startades 1992 har bara Alvik (2001) och Solna (2008) lyckats vinna båda titlarna under samma säsong. Luleå vann båda gulden 2017 – under separata klubbar.
Dolphins skrev historia – bara tre år efter det ekonomiska stålbadet och maktstriden om arenan.
Det är svårt att ta in för det har varit ett par galna, intensiva och underhållande veckor för oss som älskar basket.
När damerna säkrade skrällguldet hemma i Stadium arena mot megafavoriten Luleå hade den här ovissa, upphaussade och prestigefyllda finalserien mellan Dolphins och Jämtland knappt kommit igång.
Den har innehållit allt vad smaklökarna kunnat ta in.
De inledande segrarna för Mikko Riipinens lag på hemmaplan var söta, det kom något beskt på tungan efter stora smällen i den tredje finalen och laget åkte på en riktigt sur förlust i Östersund när ligans bäste spelare CJ Wilson i slutsekunderna kastade in en snudd på omöjlig trea över 23 centimeter längre Jackson Rowe.
I fredags kväll saltade Dolphins med en framgångsrik taktik mot Jämtland-stjärnan – som var alltför ensamt hot när laget skulle försöka tvinga fram en avgörande match.
Finalserien avrundades med segersötma.
Champagnen som korkades upp i "Tegeltemplet" en stund efter att The Queens "We are the champions" har ekat färdigt.
Vilken fight det varit.
Vilket slut det blev.
Dolphins stängde serien med att klä av Jämtland i match fem och sex och den store vinnaren är förstås Mikko Riipinen.
"Årets coach" både i fjol och i år, och att han och hans lag till sist manövrerade ut Adnan Chuks finaldebuterande Jämtland efter att ha tappat 2–0 till 2–2 är imponerande.
När Dolphins spolade den överdrivna (?) respekten för motståndet – till den femte finalen hemma i fredags! – och istället litade på att det egna spelet med fart och finess är det vägvinnande hade mannen som tog Dolphins till guld 2018 inga drag kvar.
51 poäng framåt i den första halvleken av den sjätte finalen visade tydligt att Dolphins knäckt koden offensivt, vilket redan började märkas i match fyra i Östersunds sporthall.
Tålamod, smartness och kyla – den där extra passningen som gav skyttarna ett par välbehövliga tiondelar – har varit receptet för att få utmanarens spelare frustrerade.
Tack vare Mikko Riipinens övertygelse att truppens bredd och skicklighet skulle ta ut sin rätt desto längre finalserien gick var många av nyckelspelarna fräscha i de två avgörande matcherna.
Guldcoachen hade samma taktiska kyla och starka tro på de sina för ett år sedan, men ett hungrigt Jämtland var ett helt annat djur att fälla än ett tröttkört Södertälje ifjol.
Sex finaler i utsålda hallar kontra fyra i pandemins spår gav också en annan känsla.
Och ger ett annat utgångsläge.
Efter dubbelgulden är klubbens position i svensk basket enormt stark och under David Bergströms ledning (först som ordförande och nu som klubbdirektör) ska de båda guldlagen ta sats ut i Europa.
Det blir också en utmaning.
I fjol tappade Dolphins åtta (!) spelare efter guldet.
Det kan bli något liknande nu.
"Ett råd i all välmening, gott folk. Passa på och njut. För snart är han borta. Felix Terins är redo för större uppgifter än basketligan", skrev jag i en krönika när Dolphins slagit ut Umeå i kvartsfinalerna.
Jag räknar kallt med att 24-åringen, som kan bli en svensk joker i VM-kvalen mot Finland och Slovenien, är förlorad.
Importerna, som varit förhållandevis billiga även nu, kommer leta mer lukrativa kontrakt.
Tim Schüberg och Hugo Bergström kommer vara viktiga spelare nästa år och möjligen kan Dolphins behålla Adam Ramstedt – om centern vill bygga upp sig inför ännu ett utlandsäventyr.
Framtiden är förstås trots de farhågorna ljus för klubben med egen arena, en stabil ekonomi, framgångsrika ungdomslag och vårens besked om att Riksidrottsgymnasiet (RiG) tar plats i Norrköping från och med nästa år.
För guldmakare Riipinen och Bergström har gjort det till sin egen speciella vana att bygga från grunden och har gjort Guldköping till basket-Sveriges huvudstad.