Det som sägs kan vara intressant och spännande eller nonsens och floskler. Det som inte sägs är fritt för tolkning.
I SM-finalserien 2022 finns det plats för båda.
Den som snackar är förstås Adnan Chuk, Jämtlands karismatiske och krävande coach.
Han är trots guldet med Dolphins 2018 långtifrån älskad av alla i Norrköping och efter en infekterad skilsmäss – där en cynisk matchning av halvskadade nyckelspelare, dyr spelarbudget och hårdför attityd till slut blev droppen för ledningen – gör han nu allt för att sänka sin gamla klubb och snuva den på möjligheten till två historiska guld samma vår.
Adnan Chuk vet precis vilka knappar han ska trycka på för att reta upp Dolphins, både på och utanför planen, och tvekar inte på att sätta fingret på dem när han anser det nödvändigt.
Han missar heller ingen chans att hylla sina egna spelare för modet, jobbet, kuraget att tävla mot guldfavoriten – och påminner att en av hans största stjärnor är skadad.
Adnan Chuk är dessutom en slipad coach, inspirerad av den som många anser vara ligans främste genom tiderna – Vedran Bosnic. De två stod vid bänken tillsammans under gyllene åren i Södertälje och kamperar också ihop som förbundskaptener för Bosnien-Hercegovina.
På andra sidan står Mikko Riipinen, 33.
"Årets coach" de senaste två säsongerna i ligan, spelarnas man, en av fyra i landslagsstaben. En systematisk, omtänksam och välkammad ledare som sällan höjer rösten och aldrig säger något han behöver ångra. Som har fått publiken att återvända till Stadium arena och det beror inte enbart på att restriktionerna försvann efter pandemin. I än högre grad för att Mikko Riipinen predikar den basket med fart och finess som alltid tjusat Norrköpingsborna.
Under hans, David Bergströms (klubbdirektören) och Kevin Taylor Lundgrens (guldcoach för damerna) tid har Dolphins arbetat sig till ett guldläge där förutom de sportsliga framgångarna och vändningen av en konkursmässig ekonomi också kan läggas "vinsten" av Riksidrottsgymnasiet.
Han gick också i Chuk-skolan, var en av två assisterande under 2018, och min gissning är att den nuvarande Dolphins-coachen lärde sig en hel del av den förre – goda och mindre bra saker.
Det är den bakgrunden som ger finalduellen den kryddiga smaken.
Och jag är övertygad om att han i händelse av guld nu med kommer tycka att segerchampagnen smakar ännu sötare än senast.