Marcus Tyus manglades. Devonté Green kördes över. Tim Schüberg gick omkull.
Fler kan ha fallit när fysiskt spel fick en ny dimension i den sjunde och avgörande semifinalen i Östersunds sporthall, "Tegeltemplet" kallat, och det var en mur av tuffa motståndare som guardsen sprang in i däruppe.
Daniel Johansson, Amir Smith och Pierre Hampton tryckte till för allt vad de hade under den egna korgen i aktioner som jag sett ge minst två minuters utvisning i en hockeyrink.
Vilket inte kom som någon överraskning när Adnan Chuks Jämtland stod på ena sidan.
"Det här är den enda sanna rivaliteten i svensk basket i dag", påpekade experten och krönikören Nick Rajacic före.
Dolphins tog smällarna, knöt nävarna och reste sig.
Bokstavligen.
Efter att ha haft ledningen med 3–1 i matcher i semifinalserien och sedan bränt den gyllene chansen i Stadium arena i fredags kväll talade fler faktorer mot än för mästarna.
De tankarna fanns inte hos Mikko Riipinen och hans spelare.
De var väl förberedda, med en matchplan som följdes till punkt och pricka när allt skulle avgöras.
Med smartness, kyla och beslutsamhet levererade Dolphins i säsongens mest utsatta läge.
Att slå Jämtland på hemmalagets villkor är oerhört imponerande.
En insats i klass med det bästa laget stått för de senaste guldsäsongerna, skulle jag påstå.
Tillvägagångssättet den här måndagen visar att den här upplagan av Dolphins mycket väl kan ha mästartakter i sig.
Att ha fel kan också vara roligt.
"Motivation och hemmaplansfavör ska inte underskattas och i det här tungviktsmötet tror jag att Jämtlands fysik och styrka under korgarna avgör", skrev jag i en slutspelskrönika med ett inte helt klockrent tips – även om jag räknade med en duell som skulle gå till sju matcher.
Dolphins sköt inte lika vilt som i några av de tidigare mötena och lyckades den här gången utnyttja längdövertaget med Adam Ramstedt och Nick Spires under Jämtlands korg.
Poängen i tresekundersområdet var direkt avgörande – särskilt när Dolphins vände och kopplade greppet redan i den andra perioden.
Ramstedt visade klass när han satte alla sina åtta skott – sju från golvet och en straff – och om någon matchvinnare ska pekas ut så är det 27-åringen som valdes till "Årets center" i ligan.
Hans trepoängare, som gav 58–67 med 130 sekunder kvar på matchuret, var förlösande. Den studsade flera gånger på ringkanterna innan den bestämde sig för att ramla i...
Hemmalagets veteran RT Guinn, 42, erkände efteråt att den förändrade taktiken defensivt, att försöka manövrera ut Ramstedt med bara en försvarare, inte slog särskilt väl ut när allt ställdes på sin spets.
När Chuks lag försökte jaga ikapp fick till och med guardstjärnan CJ Jackson sitta kvar på bänken – han bidrog helt enkelt inte tillräckligt och det om något är väl ett toppbetyg åt Dolphins.
Amerikanen kunde inte bära sitt lag offensivt på grund av den intensiva bevakningen från Dolphins breda och skickliga guardgäng.
Nu väntar Borås, det enda laget som Dolphins inte slagit den här säsongen, i finalen.
Minst två matcher till kan fansen boka in i Stadium arena.
Det blir en intressant kraftmätning mellan två lag som gillar högt tempo, skytte och finess och jag ser redan fram emot ett par spännande kvällar i knalleland, de första matcherna spelas torsdag och lördag i Boråshallen.
Fredagens jobbpass tillbringas på Bravida arena på Hisingen där IFK Norrköpings damer möter Häcken i en het allsvensk fight.
Vad hittar du själv på i helgen?
Matchfakta
JÄMTLAND BASKET–NORRKÖPING DOLPHINS 64–75 (18–15, 13–25, 12–13, 21–22)
Poäng, Jämtland: Pierre Hampton 12, Landrius Hortin 12, Phillip Carr 12, RT Guinn 8, CJ Jackson 5, Daniel Johansson 4, Adam Johansson 4, Amir Smith 4, Anes Zekovic 3.
Dolphins: Adam Ramstedt 16, Devonté Green 13, Nathan Dawit 10, Nick Spires 10, Marcus Tyus 9, Tim Schüberg 8, James Murray-Boyles 4, Elias Desport 3, Hugo Bergström 2.
Assists: 13–14. Returer: 39–32. Turnovers: 10–10.
Publik: 1700.